jueves, 6 de enero de 2011

Kampen om jorden i Honduras skördade trettiofem liv under 2010

Text: Dick Emanuelsson
Foto/video: Mirian Emanuelsson






NORRA HONDURAS / DECEMBER 2010 / En våg av terror mot tusentals bönder pågår för närvarande i den bördiga Aguandalen i norra Honduras. Bönderna som kämpar för en jordreform anklagas av landägarna och regimen för att förfoga över 1000 AKA-47-gevär och att ”ha utbildats av nicaraguaner i gerillakrigföring”.

– Miguel Facussé är en mördare och tjuv som har stigit upp ur helvetet för att lägga under sig hela landet med samma metoder som precis som han har använt här.

Det säger en indignerad Fader Fausto Milla, 82. Den gamle katolske prästen, som tillhör den Internationella Sanningskommissionen som utreder brotten mot de mänskliga rättigheterna efter militärkuppen, utstrålar samma stridslystnad och indignation som präglade honom under kriget i El Salvador. Han fängslades då av den honduranska militärdiktaturen och anklagades för att bistå FMLN-gerillan och hysa flyktingar från grannlandet.

Korrumperad rättsapparat

Men nu gäller det de utsatta bönderna i Aguandalen, en bördig dal där en stor del av jorden tillhör staten och jordreformsinstitutet INA men som Honduras´ mäktigaste man och landägare, Miguel Facussé, har lagt under sig. Denne förfogar över 12.000 hektar medan de två andra dominerande landägarna, Reinaldo Canales och René Morales, kontrollerar 5000 respektive 2000 hektar.

Bönderna i Aguan vet av historisk erfarenhet att om de inte är organiserade så är de ett lätt byte för Los Terratenientes som kontrollerar den totalt korrumperade rättsapparaten. De lokala domstolarna med åklagare som har låga löner, anklagas av människorättsorganisationerna för att stå i direkt tjänst hos maktmän som Facussé. De utfärdar order om avhysning av tusentals bönder och legaliserar de dokument den 82-årige Facussé behöver för att hävda att marken är hans.

”Dialog” med kulsprutegevär M60

Barn med undernäring och föräldrar utan tak
Vi har anlänt till egendomen ”Paso a Aguan” som ockuperades av bönderna för åtta månader sedan. Cirka 300 tungt beväpnade militärer och de militariserade Cobra-poliserna har en timma tidigare gett bönderna order om att ”packa och dra”. Vi känner en stickande lukt i näsborrarna av bränd plast och trädgrenar som burit upp plasten av det som en gång var böndernas ”hem”. Alex Madrid, polisens språkrör möter upp på ett märkligt sätt när han filmar och fotograferar oss rakt i ansiktet som ”hälsning”.

– Vi har genomfört en laglig och fredlig avhysning av bönderna, vi vill ha en dialog eftersom vi är en enda honduransk familj, säger han, citerande de raspiga sedvanliga fraserna från ordningsmakten.

När Flamman frågar honom om de väpnade styrkorna håller ”dialog” med kulsprutegevär M60, blir han aggressiv och varnar oss för att skriva reportage som inte ”är i överenstämmelse med sanningen”. Han erbjuder oss också att intervjua en bonde som han själv har plockat ut för att möta pressen och människorättsorganisationerna, ett erbjudande vi avvisar diplomatiskt.

Med geväret riktat mot huvudet

Utan att begära tillstånd av Madrid går vi in i det läger som har varit hundratals bondefamiljers hem under åtta månader. Det finns inget rinnande vatten, el eller andra bekvämligheter under den Afrikanska oljepalmen (Palma Africana). Här är människorna helt utsatta för den tropiska fukten, värmen, ormar, spindlar, dengues och andra sjukdomar. Unga nyförlösta mödrar med sina bebisar som de ammar sitter tröstlösa på sina enkla bohag medan männen packar ner sina få tillhörigheter i väskor eller kartonger. Den enda trösten, så här några dagar innan jul, är att regnperioden har avlösts av en stekhet torkperiod.

– Vi män tvingades att lägga oss med ansiktet mot marken medan de siktade mot oss med sina gevär. Jag sparkades i armen, säger en av bönderna och tillbakavisar en kvinnlig polis som inför oss hävdar att aktionen en timma tidigare hade gått helt fredligt till.

En annan bonde i 30-årsåldern tillägger:

– Vi omringades halv 6 på morgonen först av Miguel Facussé maskerade väktare. Därefter kom armén och polisen. Vi sa; vi respekterar er som myndigheter, men var snäll och avlägsna Facussés lejda mördare. Vi anklagas för att vara gerillasoldater som förfogar över AKA-gevär men det enda vapen vi förfogar över är vår machete som är vårt arbetsverktyg. Allt annat är bara en förevändning för att förvägra oss rätten över jorden som tillhör bönderna men som Facussé har stulit.

”Facussés colombianska paramilitärer”?

Flera civila maskerade och beväpnade män med polisens skottsäkra västar går omkring och de utpekas av bönderna för att vara ”Facussés colombianska paramilitärer”, en anklagelse som hittills inte kunnat vederläggas. Men till och med den regeringsvänliga colombianska dagstidningen El Tiempo har publicerat reportage om när honduraner anlände till Magdalena Medioregionen i Colombia och rekryterade demobiliserade paramilitärer för ”honduranska affärsmän”.

Sedan juni i år utbyter Colombia och Honduras ömsesidig information och samarbete. Specialstyrkor ur den colombianska armén opererar i Honduras och den förre presidenten Uribe besökte Honduras i november där han dekorerades av Kongressen med ”Francisco Morazans Hjälteorden”, en utmärkelse som den honduranska Motståndsfronten karaktäriserade som ett hån mot Centralamerikas befrielsehjälte.

Bondeseger och avtal om jord

De organiserade bönderna i MUCA firar sin 1-årsdag
Bönderna organiserade i MUCA, Aguandalens Förenade Bonderörelse, inledde den 9 december förra året en rad markockupationer mitt under den militära-och civila diktaturen. Ett vågat spel som den 15 april i år kröntes med ett avtal med regimen Lobo. Denne vann presidentvalet som ägde rum den 29 november 2009 och som hade förberetts av armén under en månad. Det kombinerades med ett undantagstillstånd. Valet, som officiellt hade ett valdeltagande på 46,7 procent, bojkottades av Motståndsfronten och erkändes heller inte av någon regim. Loboregimen är fortfarande isolerad och vägras inträde i OAS, de Amerikanska Staternas Organisation, Unasur, FN och en rad andra internationella organ.

Men böndernas kamp tvingade regimen att underteckna ett avtal som gav dem 11.000 hektar som skulle köpas loss med priser som det Nationella Jordreformsinstitutet INA fastställde för att därefter, i tre tidsetapper under 2010, överlämnas till de kooperativ som bönderna förfogar över. Även ett antal hälsovårdscentraler och skolor skulle byggas för att tillfredsställa det enorma behovet hos en bokstavlig armé av människor som lever i misär och armod. MUCA å sin sida skulle dra sig tillbaka från ett 20-tal landegendomar som de kontrollerade sedan december 2009, vilket också skedde.

Trettiofem mördade bönder 2010

Men regimen spelar med falska kort, anklagar bönderna. Hittills har bara ett litet antal hektar jord överlämnats till dessa. I stället har regimen ockuperat och militariserat det regionala INA-kontoret i Aguan och kastat ut personalen som hade som uppgift att reglera överlämnandet av de 11.000 hektar mark till bönderna. Samtidigt har Facussé inlett en offensiv och via de lokala domstolarna gett armén order om att avhysa bönderna från sina marker.

Den 15 november sköts fem bönder från MUCA ihjäl och ett tiotal skottskadades av Facussés väktare i egendomen ”Tumbador”. Trettiofem änkor begråter sina män som fallit offer för det smutsiga kriget mot den organiserade bonderörelsen i Honduras under 2010.

Vi lämnar paso Aguan och beger oss till samhället Guadalupe Carney, uppkallat efter USA-prästen med samma namn som av armén mördades och ”försvann” i slutet av 1980-talet.

– Min man hittades 1,5 kilometer från platsen för massakern med en AKA (regimen). Men se här, säger hon och gör en svepande gest med handen mot sitt fallfärdiga hus, vi har inte ens el eller rinnande vatten. Hur skulle vi ha råd att köpa en AKA-47:a?!

Det säger Juny Judit Ordoñez som blev änka efter att hennes man José Luís Salcedo sköts ihjäl denna ödesdigra dag i Tumbador. En AKA-47:a kostar cirka 2000 dollar på svarta marknaden.

Nio kulor kvar i kroppen

Bonden Maximiliano Lopez, 44 från bondekooperativet San Esteban, hade tur när Facussés väktare sköt urskillningslöst mot bönderna den 4 november i år.

– Jag hade änglavakt för jag överlevde. Men de sju röntgenplåtar som läkarna har tagit visar att jag fortfarande har nio kulor kvar i kroppen. Jag tvingades också svårt sårad lämna sjukhuset för polisen anlände och skulle kidnappa mig eftersom jag är ett vittne mot Facussés väktare.

En vecka efter att vi intervjuade Maximiliano invaderades San Esteban och ytterligare två landegendomar. Sammanlagt är nu 5000 bondefamiljer utan tak bara några dagar innan jul när detta reportage skrivs.


BAKGRUND:

* USA-prästen GUADALUPE CARNEY kunde inte acceptera 1980-talets militära-civila diktaturer och att Honduras blev en fast militär plattform för USA:s krigföring mot Sandinistregeringen och den salvadoranska militärdiktaturen. Nicaraguanska Contras byggdes upp, tränades och utrustades av CIA och Pentagon. Från honduranskt territorium gjorde de terroristräder in på nicaraguanskt territorium för att mörda nicaraguaner och bekämpa Sandinisterna som den 19 juli 1979 hade störtat den USA-vänliga Somozadiktaturen. Guadalupe Carney deltog i bildandet av gerillan. Men innan denna hann inleda några strider med armén, spårades den upp av USA:s militärer i Honduras och eliminerades fysiskt. Carney greps men ”försvann”.

D.E.


miércoles, 5 de enero de 2011

Honduras: Coronel que amenazó a periodista es el representante de Honduras ante la Conferencia de las FF.AA. Centroamericanas

POR DICK EMANUELSSON


TEGUCIGALPA / 2011-01-05 / El Coronel Rodolfo de Jesús Méndez Martínez amenazó esta mañana con su pistola en mano a Esdras Amado López, periodista y director del canal antigolpista de Televisión, Cholusat Sur.

El colega fue perseguido por el carro del militar mientras los guardaespaldas del coronel filmaban y tomaron fotos. Dice Esdras que es un carro similar al que el año pasado se usó para distribuir panfletos con amenazas de muerte a nombre del “Comando Álvarez Martínez”.

Álvarez Martínez era el jefe de las FF.AA. hondureñas pero también el jefe del escuadrón de la muerte “Batallón 3-16” que ha sido sindicado por ser responsable de centenares de desapariciones y ejecuciones extrajudiciales durante la década -80 cuando el hombre fuerte en Honduras se llamaba John Negroponte, embajador estadounidense.

El hecho grave esta mañana ha sido ampliamente divulgado por los canales de televisión Cholusat Sur y Globo-TV, dos medios que se opusieron al golpe de estado militar el 28 de junio de 2009. Ambos canales fueron cerrados y militarizados varias veces por el régimen de facto.

Esdras Amado López, periodista y director de Cholusat Sur
Esdras Amado López bajó de su carro y se acercó al oficial y grabó la conversación que fue directamente transmitida a la redacción. Se escucha claramente las amenazas y las expresiones groseras del militar dirigidas al director de Cholusat Sur.

“¡No te tengo miedo, hijo de puta! ¡Ni a vos ni a tu medio de comunicación!” gritó el militar con la pistola en la mano. Reclamó que el director de Cholusat Sur fijara su posición al respecto al Frente Nacional de Resistencia Popular.

REPRESENTANTE ANTE LA FF.AA. CENTROAMERICANAS

Este reportero ha intentado durante todo el día de comunicarse con el Departamento de Relaciones Públicas del Estado Mayor Conjunto para obtener un comentario, pero en vano, el teléfono solo suena ocupado y la reunión con el coronel Méndez parece que será larga.

Rodolfo de Jesús Méndez Martínez es Coronel de la Infantería pero también Representante de la Fuerzas Armadas de la República de Honduras ante la Fuerzas Armadas Centroamericanas, CFAC, según la misma página de web de CFAC [1].

El militar acusado estuvo como delegado de las FF.AA. hondureñas el 9 de marzo de 2010 en la República de El Salvador en “El IV Diálogo entre los países de Centroamérica y México, sobre Seguridad Democrática”, en el Marco del Sistema de la Integración Centroamericana (SICA), relata otro artículo [2], esta vez publicado en la página de internet del Ejército Nacional de Honduras.

En la mencionada conferencia participaron también el señor Sub Secretario de Estado en el Despacho de Defensa Nacional, Ing. Carlos Roberto Fúnez y el Coronel de Inf. y Abogado Julián Pacheco Tinoco.

ASESINADOS DIEZ PERIODISTAS EN 2010

Henry Suazo fue la 10a victima del gremio en Honduras 2010
La organización de derechos humanos, COFADEH, dice a través de su órgano “Defensores en Línea”, que “La situación (la amenaza a Esdras López) se da en un clima de inseguridad contra el ejercicio del periodismo en Honduras que ha colocado al país como la segunda nación de mayor riesgo en el mundo para llevar a cabo esta profesión. La muerte de 10 periodistas, la última contra Henry Suazo en La Másica Atlántida, en la semana de la Navidad, puso en alerta nuevamente al mundo sobre lo que puede pasar contra la Libertad de Expresión en Honduras si el Estado no pone en práctica diversas recomendaciones para solventar este grave problema”.

Pero el gobierno que preside el señor Porfirio Lobo rechaza que los asesinatos de periodistas en Honduras tiene un tinte político. Pero la declaración es contradictoria ya que el mismo Lobo ha ordenado a su ministro de seguridad Oscar Álvarez, sobrino del general Gustavo Álvarez Martínez, ayuda de sus colegas en Colombia, España y Estados Unidos para esclarecer los homicidios contra los comunicadores sociales en Honduras. Es decir; sin esperar las investigaciones de su propia policía y ahora solicitando ayuda profesional, el vice ministro de Seguridad, Armando Calidonio, se apresura a declarar que los periodistas asesinados fueron ultimados por otras razones.

La violencia en Honduras ha aumentado aceleradamente desde el golpe militar el 28 de junio de 2009. Durante el 2010 fueron asesinados más de seis mil personas o 78,2 personas por 100.000 habitantes, lo más alto en el continente americano o un aumento con más de nueve por ciento.

GENERAL REGISTRÓ 7.000 PERFILES DE HONDUREÑOS


El régimen de facto presidido por Roberto Micheletti (28 de junio 2009-27 de enero de 2010) designó varios generales y militares en posiciones claves como, por ejemplo, Migración y Extranjería.

El general Nelson Willy Mejía, fue designado como Director General de la Migración y Extranjería por Micheletti después el golpe. Según Wikipedia [3] este militar era uno de 19 integrantes del “Batallón 3-16”. El “3-16” fue entrenado en la Escuela de las Américas en el 1980 por oficiales y militares de la CIA y de Argentina, respectivamente. El general Nelson Willy Mejía también pagó por su estadía en Estados Unidos dando instrucciones en la misma Escuela. Según Wikipedia, que cita la coordinadora de COFADEH, Bertha Oliva, Mejía era “responsable por haber registrado más de 7.000 perfiles de hondureños” que posteriormente fueron perseguidos y en varios casos desaparecidos.

Nelson Willy Mejía fue destituido como Director de Migración y Extranjería el año pasado por haber negado entrada a Honduras a un diplomático brasileño. Fue reemplazado por un socio suyo del Estado Mayor Conjunto, el general Venancio Cervantes Suazo, ex subjefe del Estado Mayor Conjunto.

GENERAL PROPONE EXPULSAR PERIODISTA INTERNACIONAL

El general (r) Venancio Cervantes Suazo tiene en un su mano ahora un borrador que contiene una lista de doce extranjeros, entre ellos un periodista internacional que el ex general quiere ver deportado del país.

La pregunta que muchos, que tienen conocimiento de ese borrador se hace es;

¿Quién ha hecho los perfiles?

¿Ya no es suficiente asesinando periodistas hondureños, ahora el Poder Fáctico quiere deportar periodistas internacionales para así apagar totalmente la libertad de expresión en Honduras?

VIENE EL “MANIPULADOR DE LOS MEDIOS”

Es más, Globo-TV y los periodistas David Romero y Héctor Amador transmiten en este momento, leyendo un “Memorándum que revela el modelo de campaña de ´respuesta rápida´ para apoyar al gobierno de Lobo en Washington”

La campaña es dirigida por Lanny Davis, “lobista” y asesor de Bill y Hillary Clinton, que se dice tiene un contrato con el gobierno de Porfirio Lobo para implantar “la estrategia para ahogar reportajes precisos de los medios de comunicación que han sido inconvenientes para el gobierno desde el golpe de Estado del 28 de junio de 2009”, es decir, reportajes que ha cuestionado tanto el golpe de estado como las violaciones de derechos humanos y entre ellas, la ola de asesinatos contra los periodistas en Honduras. El artículo es escrito por Erín Rosa y es publicado en The Narco News Bulletin [4].

“En el frente mediático propone la creación de ´un programa sistemático con los principales medios de los EEUU, internet, y redes sociales para tener una narrativa más positiva sobre Honduras´, incluyendo un modelo de campaña, que tenga la capacidad de respuesta rápida para contrarrestar cualquier distorsión, reportajes en los medios inexactos o insinuaciones”, cuenta la periodista estadounidense, citando el memorando.

Dice que los servicios le costarán al pueblo hondureño más de 20 mil dólares (400.000 lempiras) por mes, que no incluye ni costos de transportación ni viáticos.


Fuentes:
1.        Organización de la Conferencia de las Fuerzas Armadas Centroamericanas
http://www.cfac.gob.sv/index.php?option=com_content&view=article&id=5&Itemid=5

3.        Nelson Willy Mejía Mejía
http://en.wikipedia.org/wiki/Nelson_Willy_Mej%C3%ADa_Mej%C3%ADa
4.        El plan de juego para Honduras del cabildero golpista Lanny Davis
http://www.narconews.com/Issue67/articulo4296.html

------------------------------

El plan de juego para Honduras del cabildero golpista Lanny Davis

http://www.narconews.com/Issue67/articulo4296.html

Memorándum revela el modelo de campaña de “respuesta rápida” para apoyar al gobierno de Lobo en Washington

Por Erín Rosa
Especial para The Narco News Bulletin

3 de enero 2011

Más detalles han salido a la luz en relación al ex funcionario de la Casa Blanca del gobierno de Clinton, Lanny Davis (en la foto), sobre su contrato de cabildeo con el gobierno hondureño. En una carta fechada en noviembre pasado dirigida al presidente hondureño Porfirio “Pepe” Lobo y al embajador de ese ese país en Washington, Jorge Ramón Hernández Alcerro, Davis escribe que se enfocará en dos objetivos. Uno busca obtener más dinero de los impuestos de las arcas de los EEUU, y la otra es la estrategia para ahogar reportajes precisos de los medios de comunicación que han sido inconvenientes para el gobierno desde el golpe de Estado del 28 de junio de 2009.

Davis sugiere reuniones “contínuas y repetidas” entre los miembros del Congreso de los EEUU, la Casa Blanca, el Departamento de Comercio, con un enfoque específico en el Departamento de Estado, actualmente dirigido por su amiga de la Escuela de Leyes de Yale, Hillary Clinton. En el frente mediático propone la creación de “un programa sistemático con los principales medios de los EEUU, internet, y redes sociales para tener una narrativa más positiva sobre Honduras,” incluyendo un “modelo de campaña, que tenga la capacidad de respuesta rápida para contrarrestar cualquier distorsión, reportajes en los medios inexactos o insinuaciones.”

“Gran parte de las dificultades posteriores a los acontecimientos del 28 de junio de 2009 fueron debido a la falta de comunicación instantánea en la administración, así como a los medios de los EEUU (y globales) sobre lo que pasaba en Honduras”, afirma Davis en la carta, que fue incluida en un documento federal obtenido por Narco News.

Antes de ser contratado por el gobierno hondureño en diciembre, Davis trabajaba para el Consejo Empresarial de América Latina después del golpe para promover en Washington los “hechos” y políticas que apoyaban el derrocamiento del presidente democráticamente electo Manuel Zelaya, un acto que fue ampliamente condenado por la comunidad internacional y el gobierno de Obama después de que ocurriera.

Incluso con los incontables reportajes en los medios que documentaron las órdenes del gobierno golpista de facto para cerrar los medios de comunicación y suspender las libertades civiles, en la carta Davis se jacta de haber cabildeado por el “reconocimiento de las próximas elecciones para el nuevo presidente”, el partidario golpista Lobo, que escribe sirvió como “punto clave de inflexión” cuando el Departamento de Estado reconoció los resultados de las elecciones de noviembre de 2009. Bajo el nuevo gobierno de Lobo, existen bien documentadas violaciones a los derechos humanos y asesinatos en contra de organizadores comunitarios y periodistas que continúan impunes.

Con el contrato, los cabilderos darán “informes especiales” a los funcionarios hondureños cada semana o mes, de acuerdo con la carta. Davis propone llevar a cabo reuniones con “editores, reporteros y analistas de opinión en los medios de Washington” para presionar por una nueva narrativa hondureña, lo que incluye preparar a los miembros del régimen golpista antes de que aparezcan ante reporteros.

Davis escribe en el documento federal que por dinero uno de los objetivos políticos clave será el de asistir a Honduras con la renovación de su acuerdo con la Corporación Desafío del Milenio, corporación financiada por el gobierno de los EEUU que es coadministrada por Hillary Clinton. Tras el derrocamiento de Zelaya, la organización continuó dando 6.5 millones de dólares al régimen golpista.

Los servicios le costarán al gobierno hondureño 20 mil dólares por mes, con un contrato que dura hasta finales de marzo. Eso no incluye ni costos de transportación ni viáticos (Davis apunta que prefiere viajar en clase de negocios). Aparentemente este es un precio justo a pagar por el gobierno de Honduras, especialmente si esto significa obtener una mayor parte del dinero de la ayuda exterior estadunidense o para distorsionar la fea realidad de lo que realmente sucede en Honduras.

viernes, 31 de diciembre de 2010

VIDEO / HONDURAS: Tio procent av alla mördade journalister i världen 2010 var honduraner

2010 avslutas med det tionde mordet på en journalist i Honduras

Henry Suazo begravs den 29 december 2010, offer för statskuppens män.


TEGUCIGALPA / 2010-12-31 / Henry Suazo blev det tionde offret som Honduras´ journalistkår har tvingats begrava enbart i år. Därmed blev Honduras´ det farligaste landet i världen att utöva journalistik i. Tio av 106 mördade journalister i världen var honduraner.

När Suazo var på väg till redaktionen på morgonen den 28 december stod två ´pistoleros´ och väntade på honom. De avlossade var sitt skott i huvudet på journalisten som var död när kroppen anlände till sjukhuset.

Journalisten som levde och arbetade i den karibiska staden San Juan Pueblo bevakade kontroversiella miljöfrågor. Och det var just i denna lilla stad som befolkningen har gått ut i en kamp på liv och död mot ett kraftverksprojekt som den honduranske oligarken Fredy Nassar vill genomföra i regionen.

En örfil mot mänskliga rättigheter

– Morden på journalister i Honduras är den honduranska regimens utmaning mot det internationella systemet för mänskliga rättigheter, sa Bertha Oliva, språkrör för den kanske viktigaste och mest konsekventa människorättsorganisationen i Honduras, COFADEH, Kommittén för de Anhöriga till de Försvunna i Honduras.

Oliva kritiserar det internationella samfundet för att totalt ha glömt bort aktioner och uttalanden mot den regim som installerades av kuppregimen förra året. Denna hävdar att morden på journalisterna inte har en politisk karaktär men som trots detta uttalande inte har lyckats lösa ett enda fall.

Och det är ett faktum att det är under den ”valda” regimen Porfirio Lobo som de tio journalisterna har mördats. Men Lobo, som betyder varg, valdes till president av en minoritet mitt under ett militärt undantagstillstånd den 29 november 2009, ett val som den civila-militära diktaturen hade gett armén i uppdrag att arrangera och som inte erkändes av en enda regim i världen.

Bakhåll



Luis Galdámez är oberoende journalist och köper plats i TV- och radiokanalen Globo i Honduras. Han leder programmet ”Tras la Verdad”, bakom sanningen, som är skoningslös mot dem som ledde och leder den militära statskuppen den 28 juni 2009 och alla de korrumperade krafter som sitter vid makten i Honduras. Han fick redan de första dagarna efter militärkuppen beskydd av OAS´ Interamerikanska Människorättkommission.

Vid 23-tiden den 14 september 2010 anlände Galdámez till sitt hem men hade bara några minuter tidigare fått ett telefonsamtal från sin fru som sa att det stod en parkerad bil framför huset. Galdámez osäkrade sin revolver och när han anlände möttes han av kulor som han besvarade. De utskickade mördarna överraskades och flydde från platsen.

Domstolsbeslut

Den 23 december beordrade OAS´ Interamerikanska Domstol de honduranska myndigheterna att beskydda Galdámez, ett domslut som skakade regimen. Orsaken är att Galdámez hade vänt sig direkt till domstolen med säte i Costa Ricas huvudstad San José och inte gick till någon av de rättsinstanser som domstolen kräver men som regimen kontrollerar.

Enligt domstolens principer ska alla nationella rättsinstanser ha uttömts innan domstolen tar upp ett fall, ungefär samma arbetsprinciper som Europadomstolen. Detta kan ibland leda till att en rättsprocess kan pågå i flera år eftersom Staten vill dra ut på processen för att trötta ut eller ingå en förlikning. Men det är uppenbart att den Interamerikanska domstolen inte erkänner, i likhet med OAS, FN och UNASUR, den honduranska regeringen och den otroligt korrumperade rättsapparat den representerar.

– Jag har lärt mig att leva med döden och lagt mitt liv i Guds händer och därför jag räds inga mördare eller ”Golpistas”, kuppmakare, säger han när Flamman träffar honom några dagar innan nyår. Han är glad för den solidaritet som han har fått från alla journalister i världen och det stöd som domslutet utgör för honom och hans familj.

Nu kommer FBI (Sic!)

Efter militärkuppen har USA:s Södra Militärkommando inte bara förstärkt Centralamerikas största flygbas i Soto Cano, eller Palmerola i Honduras, utan även finansierat bygget av en ny i gränstrakterna mot Nicaragua, som leds av den sandinistiska vänsterregeringen FSLN. Regimen Lobo är helt i händerna på USA som till skillnad mot ALBA, som donerade hundra traktorer och inledde en import av honduranska jordbruksprodukter i utbyte mot venezuelansk olja, har donerat militära fordon och vapen till ett pris av 63 miljoner dollar samtidigt som det inte finns medicin på de allmänna sjukhusen.

Morden på de honduranska journalisterna och den totala straffriheten har lett till att FBI, inte regimen, nu meddelar att den ska ta över utredningarna av morden på journalisterna.

– Vi har skickat en FBI-officer som är expert på dylika brottsfall. Han är redan på plats i landet och har inlett samtal med åklagarna samt Säkerhetsministeriet, sa USA-ambassadören i Tegucigalpa, Hugo Llorens, till en lokal TV-kanal.

Farligaste landet i världen

Som reporter i Honduras är man ständigt bevakad av regimens agenter och till skillnad mot Colombia är de oerhört dåliga på att göra sig ”osynliga”.

Enligt den schweiziska journalistorganisationen Press Emblem Campaign mördades 106 journalister i världen under 2010. Tio av dessa i Honduras, 14 i Mexiko och Pakistan, som har 105 respektive 174 miljoner invånare jämfört med Honduras´ åtta. Åtta journalister mördades i Irak, sex i Filippinerna, fem i Ryssland och fyra i Colombia, Brasilien och Nigeria.

Enligt Press Emblem Campaign betraktas Latinamerika som den farligaste platsen i världen att utöva journalistyrket på grund av de höga mordtalen.

Dick Emanuelsson

Mord i ”Dödens Triangel” 2010

Honduras uppvisar det högsta mordtalet på den amerikanska kontinenten med 72,8 mord på 100.000 invånare. För El Salvador, minskades siffran med 8 procent och har i dag 66 mord på 100.000 invånare medan Guatemala ligger på 45 mord per 100.000 invånare.


SE VIDEO (spanska):
Honduras: Contra la muerte y explotación del periodista
http://vimeo.com/11484476

Ytterligare videos från Honduras:
http://vimeo.com/album/220363

Honduras: Contra la muerte y explotación del periodista from Dick & Mirian Emanuelsson on Vimeo.