domingo, 1 de agosto de 2010

“Angreppsplanerna mot Venezuela har inletts”

TEGUCIGALPA/ 2010-07-31 / Parallellt med att Venezuela inringas av nya USA-baser i grannländerna, intensifieras den psykologiska krigföringen. Colombias avgående president Alvaro Uribe anklagar än en gång president Hugo Chavez för att upplåta sitt territorium för den colombianska vänstergerillan FARC-EP.

Enligt Uribe förfogar gerillan över minst tre läger några kilometer in på venezuelanskt territorium där 1500 gerillasoldater påstås härbärgeras. Det är en enorm truppkoncentration som kan jämföras med en svensk armébataljon som hyser 1250 soldater.

– Ett av de fotografierna som presenterades som bevis av Colombias OAS-ambassadör är en sten mitt i en bäck. Jag beordrade soldaterna att lyfta på stenen i händelse av att under den kanske det finns en tunnel som leder till ett gerillaläger i stil med de vietnamesiska gerillasoldaternas, (under USA:s ockupation av Indokina).

Den sarkastiska kommentaren fällde Chavez efter att han beordrat en undersökning av de koordinater (kartbeskrivning) som Uribe-regimen överlämnade till OAS för en vecka sedan. ”Bevisen” är jämförbara med Googles program ”Earth”. Redan dagen efter uttalade sig USA-administrationen oroat och menade att Venezuela borde acceptera Uribes krav på en internationell kommission som undersöker sanningshalten i Uribes foton.

Den venezuelanske presidenten och flera av hans ministrar har den senaste veckan med kraft tillbakavisat Uribes anklagelser som de anser vara en raspig skiva med gamla anklagelser som tidigare visar sig vara grundlösa. Chavez menar också att anklagelserna inträffar i en tid när det återstår ett par veckor av Uribes mandatperiod och att han agerar på uppdrag av Pentagon och State Departement.

Världens största USA-bas i Costa Rica!

Obama är en enorm besvikelse för Latinamerika. Medan alla visste vad Bush stod för har Obama visat sig vara flera snäpp värre. Den 4:e Flottan patrullerar nu som en kontinental gendarm på bägge kusterna.

Laura Chinchilla, Costa Ricas USA-vänlige socialdemokratiske president och landets parlament beviljade i början av juli tillstånd för 7.000 marinsoldater med 40 fregatter och kärnvapenubåtar, hangarfartyg att använda Costa Rica som världens största flottbas. Den har 200 bepansrade attackhelikoptrar och tio attackplan Harriet till sitt förfogande i den påstådda ”jakten på knarkkartellerna”. Latinamerika häpnade över beslutet i ett land där konstitutionen förbjuder Costa Rica till en egen militär organisation. Flottbasen är till och med större än USA:s hittills största flottbas i världen, den i Japan, där USA förfogar över 40 krigsfartyg. I Costa Rica har nu USA-marinen 46 krigsfartyg.

Militär inringning av Venezuela

USA har förstärkt och intensifierat sin aktivitet av de två flottbaserna i Aruba och Curaçao, två holländska kolonier bara några kilometer från den venezuelanska kusten. Militariseringen av Haiti fortsätter och Dominikanska republiken är starkt pressad av USA för att upplåta USA-militär. Puerto Rico har ett hundratal radarinstallationer och har en historisk strategisk position som en utgångspunkt för flera invasioner av de Gröna Baskrarna bara en timmas flygfärd till Venezuela,. I Kuba förfogar USA sedan 1903 över Guantanamobasen. I Honduras har, under statskuppens förlängning, en ny marinbas byggts som betalats av USA:s Södra Militärkommando i Mosquitia vid gränsen mot Nicaragua, 90 minuters flygfärd från Venezuela. En ny marinbas ska byggas på Guanaja, den lilla honduranska ön i Karibien. I El Salvador förfogar USA över en stor flygbas vid Stilla Havet.

Svenskbyggd USA-bas i Colombia

Marinbasen i Bahia Málaga, en av de sju USA-baserna i Colombia, byggdes i början av 1980-talet av svenska byggföretaget ABV som ägdes av Antonia Ax:n Johnsson, SAF:s feminina flaggskepp. Svenska Exportkreditnämnden (EKN) garanterade den ekonomiska investeringen för det svenska byggbolaget och affären som slutade på 250 miljoner dollar, i ett land med en långvarig väpnad konflikt, försvarades av den socialdemokratiske ordföranden Harry Schein med orden att Bahia Málaga skulle vara en bas för kamp mot ”panamanska smugglare”.

I dag kan den svenskbyggda basen bli en utgångspunkt för invasion av Colombias grannländer, Venezuela eller Ecuador. Senatorn Paul Coverdale, en av arkitekterna bakom Plan Colombia sa 1999, att “för att kontrollera Venezuela (läs kontrollen över oljan) måste vi först ockupera Colombia militärt” [*]. Han önskar också en intervention i Ecuador: “Det skulle vara mycket vitalt för indianerna där är farliga”!

Uribe och Obama har hittills hävdat att USA:s sju militärbaser i Colombia ska utgöra spjutspetsen mot knarkkarteller och terrorism. Men ett dokument från det amerikanska flygvapnets kommenterar den viktigaste av de sju baserna, Palanquero, på följande sätt: “Colombia garanterar möjligheten att anföra operationer i ett komplett spektrum för HELA Sydamerika”. Med “komplett spektrum” menas användandet av ALLA VAPENGRENAR SAMTIDIGT.

Kan ingripa i hela Syd- och Centralamerika


Det amerikanska flygvapnet ska rusta upp Palanquero, förlänga landningsbanan för att förvandla basen till en “Lokalitet för Säkerhetssamarbete” (CSL), ett fantasifullt nytt ord för militärbas där USA-lagar ska stå över colombianska. Och den militärpolitiska målsättningen med denna CSL är glasklar:

“Utvecklingen av denna CSL ger oss en unik möjlighet för operationer av ett komplett spektrum i delar av en kritisk region i vår hemisfär där säkerhet och stabilitet är under konstant hot av terroristiska upprorsrörelser finansierade av knarkhandeln, antiamerikanska regeringar. . .”

“Avsikten är att utnyttja den existerande infrastrukturen, förbättra USA:s kapacitet för att snabbt besvara en kris och försäkra den regionala tillgången och USA:s närvaro. Palanquero bidrar med uppgiften till rörelseförmågan för den garanterar tillträdet till hela den sydamerikanska kontinenten med undantag av Kap Horn”.

– Det är inte svårt att föreställa sig vilka sydamerikanska regeringar som av Washington anses vara ‘antiamerikanska regeringar’. Deras (Obamaadminstrationen) ständiga aggressiva uttalanden mot Venezuela, Bolivia och till och med mot Ecuador visar att det är ALBA-länderna som uppfattas som ett ‘konstant hot’. Att ett land klassificeras som ‘anti-USA’ är att betrakta det som en fiende till USA. I detta sammanhang är det logiskt att dra slutsatsen att USA kan reagera med en militär aggression mot en region full av ‘fiender’, sa Eva Golinger i en Flammanintervju i november 2009.

Hennes ord förstärktes i februari 2010 av USA:s samlade underrättelsetjänster (DIA) som i sin årsrapport klassificerade Venezuela och president Chávez som en “Anti-USA-ledare” i regionen.

– Angreppsplanerna mot Venezuela har inletts, sammanfattade Golinger förra veckan i en kommentar Uribes och USA:s anklagelser mot Venezuela.

CIA-pengar till oppositionen

För att öka den inre destabiliseringen av Venezuela visar offentliggjorda dokument som presenterades av Eva Golinger för en månad sedan, att USA:s olika civila CIA-filialer som USAID, NED, med flera har anslagit medel på närmare 40-50 miljoner dollar till den venezuelanska oppositionen för att destabilisera Venezuela.

Raul Castro försäkrar att kubanerna står bakom Venezuela inför USA:s och Uribes attacker:

– Ingen ska tvivla på bakom vem Kuba ska stå i händelse av att det uppstår problem, sa Kubas president och överbefälhavare, Raul Castro i ett tal den 26 juli och 200-årsminnet.

Största massgraven i Latinamerika

Uribe är enormt pressad av uppdagandet av den största massgraven i Latinamerikas moderna historia. I staden Macarena i länet Meta beräknas kropparna av 2000 colombianer vara begravda. Den största delen av offren mördades av arméns och paramilitärens terror mot bondebefolkningen som anklagas stå i tjänst hos FARC-gerillan. Denna har ett historiskt starkt stöd i regionen.

Brittiska parlamentsledamöter som ackompanjerades av de två kvinnliga senatorerna Piedad Cordoba (liberal) och Gloria Inez Ramirez (kommunistpartiet) samt Ivan Cepeda, kongressledamot för vänsterfronten Polo Democratico och son till den mördade senatorn för kommunistpartiet, Manuel Cepeda, deltog i en bred konferens förra veckan i Macarena. Hundratals bönder anklagade armén öppet på konferensen för att stå bakom massgraven. Uribes svar på massgraven blev att anklaga bönderna och de brittiska och colombianska politikerna för att ”stå i tjänst hos terroristerna i Farc”.

Uribes hemliga politiska polis

Men inte bara militärens utomrättsliga avrättningar av civilbefolkningen har skandaliserat Uribe och solkar hans politiska sorti den 7 augusti. Avslöjandena av hur Uribes hemliga politiska polis DAS (Departamento Adminstrativo de Seguridad) förföljde, mordhotade, avlyssnade och gjorde livet outhärdligt för ledamöter av Högsta Domstolen, vänsterpolitiker eller 16 journalister, bland dem Flammans dåvarande korrespondent i Colombia, har kanske ännu mer än massgravarna beskrivit hur Uribe under sina åtta år som president skapat en maffialiknande terroriststat av Colombia. Denne skrivare mottog för tio dagar sedan 450 A-4-papper som beskriver hur DAS förföljde och bevakade mig minut för minut. Men nu finns ett 30-tal av kontraspionagets ledande män bakom galler. Mer om det i ett kommande reportage.

Dick Emanuelsson

miércoles, 28 de julio de 2010

VIDEO/HONDURAS: Una nueva estructura liberal ’Resistente’ esta tomando forma en Honduras



Entrevista con Carlos Eduardo Reina de los “Liberales en Resistencia”
POR DICK y MIRIAN (cámaras) EMANUELSSON

VIDEO (10 min.) YouTube: http://www.youtube.com/watch?v=oR8QZeW0ShM
Vimeo: http://www.vimeo.com/13722725
AUDIO: http://www.box.net/shared/ultft9l7xp



TEGUCIGALPA / 2010-07-28 / Hoy miércoles marcharon aproximadamente 800-1000 hondureños convocados por “Liberales en Resistencia”, una corriente antigolpista del Partido Liberal de Honduras.

Marcharon quizás también hondureños que no son liberales pero que sienten una necesidad de seguir manifestándose contra la continuación del golpe de estado representado por el Partido Nacional (derecha) y su presidente Porfirio ‘Pepe’ Lobo.

Venían principalmente de la capital de Honduras, Tegucigalpa, pero también en buses que venian del interior del país para manifestarse “puramente” como liberales en resistencia.

La iniciativa ha sido criticada por sectores de la Resistencia y varias de sus 46 diferentes organizaciones que forma el impresionante movimiento popular que fue fundado el mismo día del golpe de estado militar el 28 de junio 2009.

La critica se basa generalmente en que los liberales, después que no lograron incluir unos 40 representantes como delegados a la conferencia nacional del Frente Nacional de Resistencia Popular (FNRP) en los días 12-13 de julio en el municipio de Tocoa. Se retiraron del evento en protesta a unos procedimientos que el Frente ya en el mes de febrero había formulado y decidido. Los medios golpistas aprovecharon la discrepancia, diciendo que “la extrema izquierda había tomado control en la Resistencia”.

Pero Eduardo Reina, líder de los Liberales en Resistencia, rechaza la crítica y dice que los liberales al contrario quiere proteger y preservar la unidad en el Frente de Resistencia y fortalecerla. Aunque reconoce que los liberales en marcha tienen una nueva estrategia después que no lograron convencer los delegados de la Resistencia en el evento el 12-13 de julio.

Con la mira a las elecciones

Fue la primera acción pública que ‘Liberales en Resistencia’ realizaron a favor al regreso del derrocado presidente Manuel Zelaya y para reforzar la campaña por la Constituyente. Pero no fue la última. Al contrario, dice Carlos Eduardo Reina en la siguiente entrevista.

En ella da a conocer que los liberales en Resistencia crearán un organismo en San Pedro Sula, la ciudad industrial del país, el 21 de agosto. No descarta que sea imposible de rescatar el Partido Liberal que en este momento se encuentra bajo control de una casta oligarca y los sectores que fueron los protagonistas en el golpe militar el año pasado.

Eduardo Reina sueña también que un “Frente Amplio” en alianza con un Partido Liberal rescatado puedan participar en las próximas elecciones. No desea que las dos agrupaciones políticas vayan separadas en los comicios ya que serían unas presas fáciles para las expresiones electorales de una oligarquía que hace todo para impedir que la Resistencia Popular se convierta a un factor y una alternativa de poder y de gobierno. Hay grandes poderes políticos y económicos en movimiento para lograr dividir La Resistencia.

Reconoce también que la participación del ex alcalde de Tocoa, Adán Funes, que dio el derrocado presidente Manuel Zelaya varias puñaladas politicas, quizas no fue lo más inteligente. Pero el mismo Zelaya le había llamado al ex alcalde, considerado por el Frente como un gran traidor, y parece que no tenia nada en contra en la participación de Funes en el evento en Tocoa.

Eduardo Reina incluso sostiene que las acciones públicas de los liberales tienen todo el conocimiento y aval de Manuel Zelaya.

Esta es la mayor parte de la entrevista:

¿Eduardo Reina, podemos ver más acciones liberales como la de hoy?

– ¡Claro que si! Habrá muchas más, acompañando a nuestros compañeros de la Resistencia y también por iniciativa propia. El 21 de agosto tenemos una gran asamblea nacional de dos delegados de cada municipio en Honduras en San Pedro Sula. Ahí lanzaremos nuestros proyectos y presentaremos como opciones nuestras para unir a toda Resistencia. Como propuestas, por supuesto, para se discuta, analice y considere y que ojala, con esa base podamos realmente decretar una estructura que integre todos los sectores de la Resistencia.

¿Es una casualidad que esta acción (la marcha del 28 de julio) se realiza después los sucesos en el municipio de Tocoa el 12-13 de julio (en una asamblea nacional de la Resistencia Popular para eligir su dirección nacional)?

– No es una casualidad. Es parte de una nueva estrategia que conlleva también de mantener nuestra identidad pero dirigida siempre en el objetivo común de la Resistencia.

¿Cuál es su posición sobre lo que pasó en Tocoa? Por que Usted y los liberales allá han sido muy criticados por varios sectores y medios que ha sido aprovechado por los medios golpistas (para atacar a la Resistencia).

– No he querido echar leña al fuego. Creo que es innecesario. Hubo problema de forma, no de fondo. Por la forma no pudimos integrar como nosotros consideramos adecuado integrar la directiva. Y seguimos abstenernos temporalmente dado que esta directiva tiene carácter temporal y preparar un diálogo y una nueva estrategia junto con el coordinador general (de la Resistencia), presidente Zelaya, para que instale formalmente la directiva central del Frente, vaya con representación justa y clara de todos los sectores de la Resistencia. Por que actualmente todos los sectores no están representados, hay sectores que han quedado afuera esa directiva y creemos que eso debilita la Resistencia. Lo que nosotros pedimos en Tocoa no era integrar los liberales, sino era integrar cada uno de los sectores que militamos en la Resistencia. Que se hiciera un listado y censo de cuales son las fuerzas que integramos como Resistencia. Se habla que son 46. ¿Cuáles son los 46? ¡Veamos la lista! ¡Que cada organización tenga un representante! En una Alianza no puede funcionar donde parte de los aliados no están representados. Ese es el elemental en la Alianza, que las partes estén representadas. Las decisiones en la directiva no se tome por mayoría sino por consenso de los aliados. Y esas fueron las cosan que no se pusieron de acuerdo pero yo ratifico aquí; Nuestra voluntad, nuestra firmeza por la Resistencia y la lucha por el pueblo hondureño y resolveremos esto.

¿Usted estaba de acuerdo con las decisiones en (el municipio de) Siguatepeque en el mes de febrero (en donde los delegados nacionales tomaron las decisiones sobre cómo eligir los delegados a la conferencia el 12-13 julio; dos delegados por departamento)?

– No, no estaba de acuerdo.

¿Usted estaba presente?

– Yo estaba presente.

La mayoría tomó la decisión. . .

– Solo habíamos dos liberales ahí. Se impuso una mayoría que no era liberal, como que si de esta forma ganara el Frente. Yo manifesté que era un error de esta manera de escoger, por que el proceso de elección de dos personas por departamento aísla sectores. No tenemos que ponernos camisas de fuerzas, compañero, debemos tener la estructura que necesitamos, no la que quieren algunas personas. Y la que necesitamos requiere que todos estamos representados.


¿Puede la minoría imponer su posición encima la mayoría? Por que la decisión (en Siguatepeque) fue, que cada departamento eligiera dos delegados a la conferencia en Tocoa. ¿No se lo hizo?

– No se hizo, por que no se eligieron los representantes por departamento. El otro problema es que no hubo asambleas departamentales. Y yo le pago aquel que traiga una foto de una asamblea departamental donde se ha hecho esa elección. Se hizo reuniones de 10-15 personas donde no invitaron a los liberales para excluirlos y ahí se va a Tocoa algunos delegados que ninguno eran representantes liberales en Resistencia como si nosotros no existiéramos o que nosotros fuéramos una fuerza mínima en la Resistencia, que no lo es.


¿El Partido Liberal tiene futuro?

– ¡Claro! El futuro del Partido Liberal es lo que no estuvimos en el golpe de estado. Ese es el futuro del liberalismo. Y el liberalismo hay que valorarlo no por lo que hicieron los pocos golpistas canallas que traicionaron al partido, valoremos por las masas que estuvieron en las calles padeciendo, por los 130 muertos que ha puesto el partido Liberal en las calles y por los esfuerzos que hemos hecho todos los compañeros por mantenernos en la verdadera Resistencia.

El Partido Liberal, su actual estructura orgánica, con su personería jurídica, etcétera, ¿es rescatable?

– Talvez sí, talvez no. En este momento lo que nos interesa es unir a los liberales en la Resistencia para fortalecer el proceso por la Constituyente. En su momento tendremos que decidir como vamos a recobrar el control de los sellos del partido. Por que también seria mejor para la Resistencia que el partido entero participara en un frente amplio, sería una fuerza todavía mayor que llevaríamos al seno de la Resistencia.

¿Qué expresión electoral, en dentro de cuatro años, podría tomar la Resistencia junto con el Partido Liberal, o separadamente; la Resistencia por un lado y el Partido Liberal por el otro? ¿Es deseable esa situación?

– Yo creo . . . yo espero que no. Yo espero que logremos hacer la alianza, alianza en torno a un frente amplio que podemos denominarlo de cualquier forma; “Resistencia”, “Frente Amplio”. Lo importante es el mecanismo comience a dar, mecanismo incluyente de Unidad de todos los sectores de la Resistencia que permita preparar la base electoral por una posible participación electoral. Pero nosotros queremos primero la Constituyente. Ojala venga ‘Mel’ ( el derrocado presidente Manuel Zelaya) pronto para que logramos la Constituyente este año que entra. Y así, cuando vengan las elecciones va a ser con unas nuevas normas que nos puede dar más oportunidades y más legitimidad al proceso.

¿Usted ha discutido estos proyectos con el ex presidente Zelaya?

– ¡Por supuesto!

martes, 27 de julio de 2010

Chilenska kommunistpartiets Luis Corvalan död

TEGUCIGALPA / 2010-07-26 / Det chilenska kommunistpartiets generalsekreterare under 31 år, Luis Corvalan, avled den 21 juli i en ålder av 93 år.



Han ledde partiet under den kanske mest den mest dramatiska och framgångsrikaste perioden under partiets snart 100 år långa historia. Partiet bildades 1912 av den chilenska arbetarrörelsens grundare, Luis Emilio Recabarren. Då hette det Socialistiska Arbetarpartiet som 1922 bytte namn till Chiles Kommunistiska Parti (PCCh). Partiet utgjorde en strategisk allierad med det dåvarande revolutionära socialistpartiet (idag nyliberalt) och de kom att utgöra stommen i vänsterregeringen Unidad Popular. Salvador Allende valdes till president den 4 september 1970.

Politisk-väpnad kamp

Jag har två personliga erfarenheter av Corvalan. Den första var på ett möte i Eriksdalsskolan i Stockholm i mars 1983 där han inför partiets medlemmar i exil i Sverige förklarade kommunistpartiets nya taktik och strategi för att fälla den militära fascistjuntan. Den innebar att partiet slog in på en kombinerad politisk-väpnad kamp som kom att accelerera den antifascistiska kampen mot diktaturen. Partiets paroll blev ”Con la Razón y la Fuerza”, Med förnuft och styrka”. Partiets underjordiska gerillagrupp ”Frente Patriotico Manuel Rodriguez” växte snabbt och drog in stora grupper av de fattiga i kampen för att störta militärjuntan.

Det andra tillfället var när jag stötte på Corvalan var i Chile under septemberdagarna 2003, 33 år efter att Salvador Allende hade vunnit presidentposten och 30 år efter att Allende och folkfrontsregeringen hade störtats.

Corvalan presenterade då sin senaste bok ”El Gobierno de Salvador Allende”, ett mästerverk som beskriver de antikapitalistiska och antiimperialistiska reformerna som vänsterregeringen genomförde och för vilka den störtades i en statskupp vars arkitekter återfanns i Pentagon och Vita huset.

Förd till koncentrationsläger


Corvalan föddes 1916 och blev lärare och journalist. Han anslöt sig till kommunistpartiet 1932, fängslades 1947 av den antikommunistiska socialdemokratiska (Partido Radical) Gabriel Gonzalez Videlaregeringen och placerades i koncentrationslägret i Pisagua i norra Chiles salpeteröken. Till det anlände den nyexaminerade löjtnanten Augusto Pinochet vars första uppgift som militär officer blev att föra befälet för en lastbilskaravan med fängslade kommunister som internerades i Pisagua.

Corvalans ledarförmåga och teoretiska klarhet gjorde att han valdes in partiets centralkommitté 1950. 1958 utsågs han till generalsekreterare och blev en av de främsta ledarna för vänsterfronten Unidad Popular (UP) 1969. Den 4 september 1970 vann UP valet och bildade regering under ledning av den nyvalde presidenten; revolutionären och socialisten Salvador Allende.

Återigen i koncentrationsläger

Men den fredliga vägen till socialism krossades den 11 september 1973 av stridsvagnar och stridsflyg och dränktes i blod av militären som användes av Vita husets Richard Nixon och det chilenska borgerskapet. Uppskattningsvis 4000 chilenare mördades eller försvann. Mer än 100.000 fängslades och torterades. Över en miljon chilenare gick i exil.

Luis Corvalan gick under jorden men greps efter en månad och fördes till koncentrationslägret på ön Isla Dawson, långt nere i Eldslandet och Kap Horn, där han satt fängslad 1973-74. Under den tiden dekorerades han med Leninorden av Högsta Sovjet. Den 18 december 1976 utväxlades han i Zurich med den ryske kontrarevolutionären Vladimir Bukovsky. Corvalan togs emot som en hjälte i Moskva där han levde i exil fram till 1988 då han återvände till Chile. Under hela tiden ledde han partiets centralkommitté och arbete mot diktaturen.

Pinochets politik utan Pinochet

I slutet av 1986 befann sig Chile i en förrevolutionär situation och hade det inte varit för USA-ambassadens intriger med kommunistpartiets allierade i socialistpartiet och det kristdemokratiska partiet, hade diktaturen störtats i det embryo till folkuppror som tilltog i styrka för varje månad. USA pressade diktaturen som gick med på en folkomröstning om militärregimen skulle sitta kvar eller överlämna administrationen till en folkvald regering. Det senare alternativet fick majoritet.

Men villkoret var att den fascistiska grundlag som instiftats 1980, mitt under diktaturen, inte fick förändras. Den innebar att kommunistpartiet och den revolutionära vänstern skulle få ytterst små möjligheter att få en framtida parlamentarisk representation. Pinochet lämnade men Pinochets och fascismens politiska arv förblev orubbat. I stället delades makten mellan de två blocken från höger och centern som har styrt Chile sedan 1990.

Kommunistpartiet tillbaka i parlamentet

Men Luis Corvalan kunde ändå gå till sista vilan med ett parti som är tillbaka i parlamentet, som har överlevt 17 års militärdiktatur trots att tusentals medlemmar blev offer i en hjältemodig kamp för att bryta ned den mörka fascismen och bygga det Chile som arbetarna, bönderna och studenterna röstade fram den 4 september 1970. PCCh vann tre mandat till parlamentet i valet tidigare i år.

I lördags begravdes Corvalan på den Centrala Kyrkogården i Santiago. Där återfinns Victor Jara, folktrubaduren och kommunisten som vägrade att låta sig besegras av knektarnas stövelklackar och som mördades brutal ett par dagar efter militärkuppen på Santiagostadion.

Under två dagar låg Corvalan på lite parade i kongressen och hyllades av tiotusentals chilenare. I lördags följdes han till kyrkogården av 5.000 chilenare i en sista färd som skanderade paroller som “Venceremos” och “El pueblo unido jamás será vencido”. “Compañero Luis Corvalán... Presente. Ahora... y siempre. Ahora... y siempre”.

Mot kriget – för freden

Luis Corvalan bidrog till att berika den internationella revolutionära rörelsen under en dramatisk historisk period då krigets och fredens krafter konfronteras, mellan fria folk och imperialism, mellan det militärindustriella komplexet överhängande hot om en kärnvapenkatastrof och folkens rätt att leva i fred, som Victor Jara sjöng i sången; ”El derecho de vivir en paz”, en hyllning till Vietnams folks kamp mot de amerikanska folkmördarna.

Dick Emanuelsson