Några reflektioner av ett år av den militära statskuppen i Honduras den 28 juni 2009
”Ingen är skyldig att underordna sig en regering som via vapnens makt gripit makten (. . . ). Folket har därför rätt att göra uppror för att försvara den konstitutionella ordningen,”.
Författningens 3:e artikel:
Flammans Dick Emanuelsson sammanfattar ett år av kamp mot den militära statskuppen, arkitekterna bakom kuppen och Motståndsfrontens möjligheter att bygga ett nytt Honduras (publicerat något förkortad den 1 juli 2010 i Flamman http://www.flamman.se/statskuppen-skapade-motstandsfronten).
TEGUCIGALPA / 2010-06-25 / Med ett leende trädde han i den stora samlingssalen i presidentpalatset. Klockan var 21.30 den 27 juni. Iklädd en klanderfri vit struken Guayaberaskjorta hälsade han på de inbjudna gästerna en efter en. När han kom till den amerikanske ambassadören Hugo Llorens samlades journalisterna som flugor kring en sockerbit för att höra något av samtalet mellan Honduras president Manuel Zelaya Rosales och den kubanskfödde Llorens. Men det var bara ett utbyte av formella fraser. Efter cirka trettio minuter av mötet mellan Zelaya och de 40-tal internationella valobservatörerna som skulle bevaka morgondagens icke jurdiskt bindande folkomröstning, reste sig Llorens och lämnade presidentpalatset omringad av sina livvakter.
Vad rörde sig i huvudet på den tunne skallige Llorens som är specialist i terrorism? År 2002 rekryterades han av Bush som chef för det Nationella Säkerhetsrådets Andinska Enhet. Han var Bushs främste rådgivare i frågor om Venezuela. Statskuppen i Venezuela i april 2002 genomfördes samtidigt som Llorens arbetade sida vid sida med en annan kubansk CIA-agent, Otto Reich, andre statssekreterare för ’Frågor på Hemisfären’. I juli 2008, bara några veckor innan Manuel Zelaya anslöt Honduras till ALBA, utsågs Llorens till ambassadör i Tegucigalpa.
Men Llorens var inte ensam om att utses till ambassadör i Centralamerika.
EL SALVADOR Den 2 juli 2008 hade Robert Blau utsetts till USA:s ambassadör i El Salvador. Den forna gerillafronten FMLN tippades att vinna valet i mars 2009 och bryta 20 års styre av det USA-vänliga ARENA-partiet, ansvarigt för 80.000 civilas död innan och under inbördeskriget (1980-1992). Tidigare hade Blau arbetat som vice chef och politisk rådgivare för det amerikanska utrikesdepartementets avdelning för ”Kubanska Angelägenheter” med två års arbete på USA:s intressekontor i Havanna. Där utmärkte han sig så till den grad i arbetet med de få kontrarevolutionära krafterna på ön att han dekorerades av State Departement med James Clement Dunn-utmärkelsen. Llorens och Blau är gamla vänner efter att de hade arbetat tillsammans i samma lag som Otto Reich.
GUATEMALA Den 5 augusti 2008 utsågs Stephen McFarland som USA:s ambassadör i Guatemala. Han hade utexaminerats vid USA:s Krigsakademi och var före detta medlem av Marinstyrkorna i Irak. Han var även andremannen på USA-ambassaden i Venezuela under ambassadör William Brownfield, spindeln i den dramatiska ökningen av penningaströmmen till den högerextrema oppositionen i landet. McFarland hade också opererat från USA:s ambassad i Paraguay och anses ha varit en ”stark kraft” i beslutet att bygga en av Pentagons största militärbaser i Latinamerika. Som kronan över verket var McFarland chef för det amerikanska utrikesdepartementets avdelning för “Kubanska Angelägenheter” och utpekas som en expert på “demokratiska övergångar, mänskliga rättigheter och säkerhet” vilket ska läsas som destabilisering och kontrarevolution. I Guatemala hade den socialdemokratiske Alvar Colon brutit decennier av högerstyre när han valdes till president 2006 och anslutit landet till Petrocaribe, som leds av Venezuela.
NICARAGUA Robert Callahan kom till Nicaragua den 24 juli. Han hade arbetat på USA:s ambassader i Bolivia och Costa Rica och varit lärare på USA:s Krigsakademi. År 2004 skickades han till Irak som pressattaché. Vid hemkomsten fick han uppgiften att skapa pressenheten på The Director of National Intelligence (DNI), den mäktiga paraplyorganisationen för USA:s samlade underrättelsetjänster (totalt 24). I januari 2007 hade Sandinisterna återtagit makten efter 16 års frånfälle och nu skulle även de stoppas, var Callahans uppgift.
Llorens, Blau, McFarland och Callahan, “tillsammans är dessa ambassadörer experter på statskupper, destabilisering och propagandakampanjer. De förberedde statskuppen mot Honduras’ president Manuel Zelaya” skrev Jean-Guy Allard, kanadensisk journalist och expert på USA:s utrikespolitik den 13 juli 2009, bara två veckor efter statskuppen i Honduras.
TVÅ VECKOR INNAN den sista kvällen för Manuel Zelaya i presidentpalatset, hade USA:s Hillary Clinton känt av in på skinnet de nya politiska styrkeförhållandena i Latinamerika. OAS (Amerikanska Staternas Organisation) samlades i Honduras andra stad San Pedro Sula för att diskutera frågan om Kubas återinträde i organisationen. Efter tolv timmars diskussion yttrade fru Clinton till utrikesminister Patricia Rodas att hon fortfarande inte hade fått ordet varvid Rodas kontrade:
– Latinamerika har väntat i 40 år på att få ordet.
Clinton lämnade Honduras utan att ha trätt talarstolen. Men hon skulle komma igen.
Framför de 45-50 internationella valobservatörerna sa Zelaya orden som blir svåra att glömma och som sammanfattar hans politiska godtrogenhet och övertro på USA:
– I morgon går vi till folkomröstning. Gårdagens statskupper och inbördeskrig i Centralamerika tillhör det förgångna. Idag genomförs gerillakriget i valurnorna.
Sex timmar senare besköts och intogs presidentens enkla hus i Tegucigalpa av 120 soldater från specialstyrkorna. Iförd pyjamas och gummiskor förs han till flygbasen och lämnar Tegucigalpa i ett militärplan som landar på USA-basen Palmerola, 15 minuters flygfärd norr om huvudstaden. Efter 20 minuter lyfter planet och går söderut igen, mot Costa Rica där presidenten framträder på en presskonferens.
Var det därför som ambassadör Llorens var tvungen att bryta upp på kvällen den 27 juni? För att samlas med den civila-militära junta som hade bildats flera veckor ja kanske månader innan och som också hade träffat Llorens för att dryfta frågan om USA:s stöd till militärkuppen den 28 juni 2009?
ETT ÅR AV KAMP MOT statskuppen har förändrat Honduras. Jag tror att indianledaren Berta Cáceres’ ord kan sammanfatta våra intryck och förhållande inför landet och framtiden under detta år;
– Statskuppen skapade Motståndsfronten och denna förändrade hela vårt sätt att leva.
Därför inget är sig likt i dag, ett helt folk har väckts och upptäckt att tillsammans kan de förändra sitt land och liv, även om det kostar blod.
Den Motståndsfront som bildades på en liten uterestaurang framför det militärt ockuperade presidentpalatset kvällen den 28 juni 2009 har inte bara lyckats att hålla samman utan har organiserats i varenda liten by i det 114.000 kvadratkilometer territoriet.
– ’La Resistencia’ är i dag organiserat i nästan hela Honduras, sa frontens språkrör Juan Barahona i januari i år när Flamman intervjuade honom. I februari samlades den första nationella konferensen som drog upp de kommande riktlinjerna för fronten som sammanfattas i “Politisk utbildning, mobilisering och aktion”, eller mer försvenskat; Studera, lär, kämpa!
HONDURAS BEFINNER sig i en av landets djupaste ekonomiska kriser någonsin som ett resultat av den militära statskuppen. Ekonomin har slagits sönder och Clinton kräver att kongressen ska besluta om ett ekonomiskt biståndspaket för att landet inte ska rasa samman helt och hållet. Clinton hävdar att det militariserade valet i november 2009, som inte erkändes eller övervakades av några seriösa organisationer eller stater, gick korrekt till trots ett stort antal rapporter om motsatsen. En minoritet, 46 procent av honduranerna, enligt kuppmännens Valtribunal, gick till urnorna för att lägga sin röst i ett val där Zelaya och Motståndsfronten och det liberala partiets medlemsbas uppmanade till röstbojkott. Under den nye presidenten Porfirio Lobos första fem månader har nio journalister mördats. Ett stort antal av Motståndsfrontens medlemmar och ledare fortsätter att mördas. Högsta domstolen avskedar domare och domstolsjurister för att de vägrar att underkasta sig HD:s godkännande av militärkuppen.
FÖR ETT PAR VECKOR sedan intervjuades Zelaya av den legendariska argentinska reportern och författaren Stella Calloni som ställde frågan vilka som låg bakom kuppen den 28 juni.
– Statskuppens strukturer är intakta och flera av de militära figurerna (kuppgeneralen Romeo Vazquez, överbefälhavare för de väpnade styrkorna) har utsetts som vd i Hondutel (Honduras’ Telia). Nio journalister har mördats de senaste månader (under den nye presidenten Pepe Lobo). En i varje region mördades för att sätta skräck i folk.
På frågan om USA:s roll innan, under och efter den militära statskuppen svävar Zelaya heller inte på ordet:
– USA:s budskap i fallet Honduras är att de kan gå tillbaka till tiden för militärkupper, nu med andra mer sofistikerade vapen.
Den facklige veteranen Carlos H. Reyes, en av Motståndsfrontens språkrör och folkrörelsens oberoende presidentkandidat som följde frontens beslut att bojkotta valen i november, är lika kritisk och säger att Honduras är nedslagen i de ekonomiska skoskaften:
– Den ekonomiska eliten som är allierad med USA har försatt landet i en katastrofal situation. Vi upplever en social, ekonomisk och politisk kris. Om någon tror att honduranerna splittras mellan liberaler och konservativa så tror de fel. Vi befinner oss i en process av skärpning av klasskampen. Den kräver mobilisering, förberedelser, enighet, organisation och en politisk medvetengörande av folket, säger Reyes till Flamman.
VARJE DAG AVLIDER 15 honduraner, enligt FAO, av sjukdomar relaterade till undernäring. Arbetslösheten och krisen slår sönder fattiga familjer och det lilla sociala nätverk som fanns innan statskuppen. Den miljon honduraner i USA som varje år skickade hem 15 miljarder dollar, den främsta inkomstposten i regeringens budget 2008, har minskat dramatiskt dessa pengar som tidigare var livbojen för flera miljoner honduraner.
Men Clinton, som lägger ner hela sin kraft på att få Latinamerika att erkänna regimen Pepe Lobo, skickar nu militära lastbilar till ett värde av 20 miljoner dollar i ett större paket på 75 miljoner dollar samtidigt som det inte finns mediciner på de allmänna sjukhusen.
Under de sex månaderna från militärkuppen till valen den 29 november blockerade USA inte en enda exportprodukt med den honduranska handelsoligarkin. Textiler från maquilasfabrikerna, räkor och humrar från fiskeindustrin, ädla trävaror från skogarna eller bananer och palmolja från plantagerna fortsatte att exporteras i en obruten export till den stora marknaden i norr, till skillnad mot USA:s 50-åriga blockad mot Kuba som inbegriper cancermedicin till små babysar.
DET ÄR DENNA POLITIK som Motståndsfronten vill bryta i sin kampanj för att ”ÅTERFÖDA HONDURAS”. Men inte genom att förvandla sig till vilket valparti som helst där korruption och köpslagan är legio. Motståndsfronten har hållit vissa liberala ledare stången som har velat förvandla fronten till sin egen politiska karriärstege. För dessa liberaler vet att de står helt chanslösa utan stöd från Motståndsfronten.
– Vi vill inte veta av det liberala partiet! För oss liberaler i Motståndsfronten är partiet är dött och begravet av oligarkin som tog över partiet. Nu är vi bara Motståndskämpar, säger en kvinna som Flamman träffar på Coca Colafackets lokaler.
Detta uttryck är typiskt för den liberala medlemsbasen som i dag till sin karaktär revolutionär. De var en gång stolta liberaler. Men den politiska medvetandeprocess det gångna året har inneburit att många av dessa liberaler har förvandlats till revolutionära socialister som i dag slåss för införande av socialism i Honduras. Kuppmännen och Clinton gjorde sig verkligen en björntjänst när de utlöste militärkuppen förra året och det var nog en av historiens största felkalkyler. Hugo Llorens och de liberala oligarkerna har flera gånger träffats och är synnerligen oroade över att det liberala partiet har rasat samman och förlorat en förkrossande majoritet av sin medlemsbas som i dag befinner sig i Motståndsfronten.
Den liberale ledaren Rasel Tomé, politisk rådgivare till Manuel Zelaya, säger till Flamman att varje försök av de liberala oligarkerna att förvandla Motståndsfronten till en politisk språngbräda kommer att slås tillbaka. Och det är en uppfattning som slogs fast på Motståndsfrontens senaste nationella möte med 300 valda delegater från hela landet.
– Valtemat är av tradition smutsigt. Motståndsfronten har sagt nej till varje form av partipolitisering av fronten och Ja till kampen för en ny författning. Varken den ena eller andra valkandidaturen utan ”Ja till kampanjen för en ny författning”.
– Detta är inte tillfället att diskutera valprocesser, det är i stället ett ögonblick för att förenas, att organisera oss och politiskt formera oss. För vi vet att med detta tema vill de splittra oss i små strömningar och på så sätt neutralisera Motståndsfronten.
HONDURAS HAR siffran ”29” av totalt 75 länder som Obama och Pentagon har skickat ut specialstyrkor till (se utrikessidorna
http://www.flamman.se/obama-intensifierar-sitt-hemliga-krig). Med all sannolikhet deltog dessa i både förberedelserna som genomförandet av själva militärkuppen den 28 juni 2009. Och det är som
William Howard Taft, USA:s 27:e president, ord från 1912 går igen:
”Den dagen är inte fjärran då tre flaggor med band och stjärnor, med samma avstånd mellan sig, visar hur långt vårt territorium sträcker sig. En flagga vid Nordpolen, en annan vid Panamakanalen och en tredje vid Sydpolen. Hela hemisfären kommer att vara vår. Faktum är att den redan moraliskt är vår i kraft av vår överlägsna ras”.
RENE ANDINO är ordförande för de universitetsanställdas fackförbund Sitraunah i Honduras, ett av de mest stridbara facken i landet och en av medlemsorganisationerna i Motståndsfronten. Ett tiotal av hans medlemmar har hungerstrejkat i över 45 dagar mot universitetsledningen beslut att i militärkuppens skugga avskeda 185 anställda och privatisera universitetet. Andino representerar en kritisk del av fronten som kräver att denna lyssnar mindre på de liberala krafter som helt och hållet satsar på den pacifistiska linjen och i stället tar hårdare tag mot den illegala och illegitima regimen Lobo.
– Vi bör satsa med alla medel. Vi är trötta på att ta emot slag efter slag och begrava kamrater. Men snart kommer vi att ha vår organiserade och väpnade gren, som vi av strategiska skäl inte kan tala alltför mycket om.
Säger en av Honduras folkledare som illustrerar vilka konsekvenserna kan bli om den statskupp som USA och oligarkin utlöste för ett år sedan i Honduras inte rullas tillbaka. Motståndsfronten nöjer sig i dag inte med att bara kräver demokrati och mänskliga rättigheter. Målet är att gripa den politiska makten, med fredliga medel, säger man offentligt.
Dick Emanuelsson
