lunes, 5 de julio de 2010

VIDEO&AUDIO, HONDURAS: El líder obrero y comunista Luis Morel, ¡que en paz descanse!

“Hay hombres que luchan un día y son buenos. Hay otros que luchan un año y son mejores. Hay quienes luchan muchos años y son muy buenos. Pero hay los que luchan toda la vida: esos son los imprescindibles”.
Bertolt Brecht


POR DICK EMANUELSSON

TEGUCIGALPA / 2010-07-05 / Se fue, a la edad de 77 años, uno de los mejores hijos del movimiento obrero hondureño, Luís Alonso Morel Cuello, comunista desde los 17 años y líder obrero consecuente hasta la muerte, miembro del sindicato Stibys y del Bloque Popular.

1) AUDIO: 4 de JULIO 2009, en marcha hacia el aeropuerto internacional Toncontin y el primer intento de Manuel Zelaya de aterrizar: http://www.box.net/shared/epvqqlc47m

2) AUDIO 28 de SEPTIEMBRE 2009: http://www.box.net/shared/002i4oeje1


3) VIDEO (dos partes en YouTube) 27 DE ENERO0 DE 2010:
1) http://www.youtube.com/watch?v=D9QsI8gedHA y
2) http://www.youtube.com/watch?v=q3qHByd4zaw&feature=related

AUDIO: http://www.box.net/shared/6z2fpthn36


En los últimos meses lo echábamos de menos por que siempre, cuando lo buscábamos como periodistas en las marchas de la resistencia o en los encuentros en Stibys para que nos diera una orientación política de la situación actual, ya no estaba. Y esta mañana, a través la voz de Leny Fajardo, la colega de Radio Globo, supimos que había fallecido anoche. No lo podíamos creer, este compañero siempre alegre y bromista, juvenil y ágil a pesar su avanzada edad.

Siento que lo habíamos conocido muchos años pero la primera vez que vi y escuché a Luís fue en el programa ”Todos somos pueblo”, donde anduvo con Ochoa Martínez en Canal 13, en la Plaza Central, comentando a esa forma tan sencillo que caracteriza a un líder obrero, los diferentes acontecimientos. Entre ellos la campaña anticomunista y antichavista que estaba haciendo medios como “Frente a Frente” de Renato Álvarez de Televicentro o la campaña sistemática y asquerosa de El Heraldo. Luis Morel, en diálogo con Ochoa explicaba las razones y los motivos el porque esas campañas que tienen como meta de embrutecer al pueblo hondureño.

Pasó el golpe de estado y, por mi sorpresa y todavía sin conocer al compañero, no se vaciló sino siguió dando palos, esta vez a los golpistas y sus patronos en Estados Unidos.

El 4 de julio 2009, un sábado, logramos verlo entre 100.000 personas marchando hacia al aeropuerto internacional Toncontin y el primer intento de Manuel Zelaya de aterrizar para regresar a Honduras desde había sido expatriado el 28 de junio. Y comenzó Luís diciendo, que “te voy a dar un análisis de clase, no gremial”, acerca los últimos acontecimientos del país, el golpe de estado.

Cuando lo entrevistamos la tercera y última vez fue el 27 de enero de 2010, también con rumbo hacia el aeropuerto para despedir al derrocado presidente Manuel Zelaya que pudo salir de su cautiverio en la embajada de Brasil en Regucigalpa. Titulamos la entrevista con Luis con sus propias palabras: ¡“ESTOS SON LOS GRITOS DE UN NUEVO PUEBLO”!

Nos enriqueció mucho para hacer entender la lucha de este pueblo heroico.

Hace unos días leí el libro “La Izquierda hondureña en la década de los ochenta”, un excelente libro de Edgardo Rodríguez. En el primer capitulo que trata el Partido Comunista de Honduras, PCH, Luis es mencionado en varias partes y es notorio, que la disciplina ante el partido no impidió que el compañero tuviera una posición también crítica cuando la crítica era indispensable, no importa si fuera dirigida hacia miembros de la dirección.

El autor, en otra parte del libro relata el prestigio que tenía Luis Morel incluso en los diferentes sectores del enemigo político. Cuenta Rodríguez, que el gobierno del general Oswaldo López Arellano llamó a un diálogo nacional entre las fuerzas vivas del país para discutir el problema de la guerra entre El Salvador y Honduras 1969. Se formó una delegación que viajaría a diferentes países para presentar la posición de Honduras, entre ellos Estados Unidos, México y Guatemala. La delegación estaba integrada por varios sectores y representantes de CTH (central obrera conservadora), el oligarca Miguel Facussé u otros dignatarios. Ricardo Zúñiga, el secretario privado del jefe de estado fue encargado de efectuar todos los preparativos de la visita.

“Cuando a Morel le consultaron (en calidad de dirigente sindical y comunista) si tenía la disposición de acompañar a la delegación para ir a explicar como interpretaban el problema de la guerra, respondió que sí, pero sostenía una visión un tanto diferente que la de los demás dirigentes sindicales, en el sentido que consideraba que no eran un conflicto entre los pueblos sino entre las clases dominantes de ambos países. Ricardo Zúñiga le dijo que precisamente por esa opinión diferente es que deseaban que él fuera”.

Y así creo que podemos entender la grandeza de este dirigente popular, Luis Morel, que el conflicto en Honduras es entre las clases sociales, no por que Facussé tiene antiguos parientes en Palestina o que un judío oligarca en la costa es un tirano y explotador por que es judío sino en calidad de pertenencia de una clase social.

Por eso, formadores políticos como Luis Morel hará mucha falta para la Resistencia, dejará un vacío muy grande, pero, como él mismo diría y varias veces dijo; este pueblo ha despertado y hay miles de hondureños capaces de colocarse detrás el timón del estado en un futuro no tan lejano.

Abajo dejamos dos entrevistas que le hicimos al compañero, el 4 de julio y el 28 de septiembre.

viernes, 2 de julio de 2010

VIDEO / HONDURAS: La Comisión de Verdad contra la de Mentira sobre el Golpe de Estado Militar en Honduras

“La verdad la vamos a dar a conocer como es”

“Nosotros no perdonamos o reconciliamos (con los verdugos). Solo las victimas directas pueden perdonar o reconciliar, levantarse del fondo del mar, del fondo de los ríos, de las tumbas “NN”, terrible final y solo ellos pueden perdonar. Nosotros no podemos perdonar en nombre de ellos”.

POR DICK y MIRIAN (cámaras) EMANUELSSON



Entrevista con Padre FAUSTO MILLA de Honduras y NORA CORTIÑAS de la Asociación Madres de Plaza de Mayo, Línea Fundadora, integrantes ambos de la Comisión de Verdad Alterna [1]. Hablan sobre el golpe de estado en Honduras y el trabajo de la Comisión de Verdad en la siguiente entrevista que se puede ver o escuchar completa en los siguientes enlaces.


VIDEO (50 minutos, incluida la rueda de prensa): http://www.vimeo.com/13022163
AUDIO: http://www.box.net/shared/temper19jo
Reportajes de Honduras: http://dickema24.blogspot.com/search/label/Honduras


TEGUCIGALPA / 2010-07-01 / – Se conoce los que han muerto o han desaparecido. Pero no se conoce que en Honduras mueren entre 20-30 desnutridos niños por día. ¡Eso también es golpismo!

Lo dice con gran indignación el Padre Fausto Milla. Es sacerdote de Santa Rosa de Copán, uno de esos curas que los reaccionarios consideran “más revolucionario que religioso”. Puede ser que sea así, por que los pobres en Honduras ven en él un verdadero legítimo representante de la Teología de Liberación que no habla tanto que después la muerte comerás lomito en el cielo y beber el mejor vino tinto. Por que desde el primer día del golpe de estado ha sido una espina en los militares por sus declaraciones de condenas al golpe militar y elogiando la creación del Frente Nacional de Resistencia Popular.

– Ella me inspira, dice el padre y indica con el dedo hacia a una de las fundadoras de las Madres de la Plaza de Mayo en Argentina, Nora Cortiñas, aquel dicho que creo que es de Che Guevara; “Cuando dejas de luchar, comienzas de morir”, y ve con cariño a la señora de una estatura bajísima pero grañidísima en fuerza y de dignidad, una fuerza que los militares genocidas de Argentina nunca pudieron doblegar o derrotar.

– Un ser humano que no lucha, esta muerto, agrega Fausto que es también un ejemplo de juventud a pesar su avanzada edad.

USA detrás los golpes en Argentina y Honduras

Brilla con sus ojos de alegría por estar en Honduras otra vez. Pero cuando le pregunto sobre las similitudes entre el golpe de estado en Argentina en marzo de 1976 y del Honduras el 28 de junio, se oscurecen.

– Las intenciones son las mismas pero las modalidades las cambian. Este golpe ha sido inédito en la actitud que tomaron los golpistas, de sacar un presidente de su propia casa, llevarlo a un avión y sacarlo del país. Inédito realmente con un atrevimiento, con una osadía descomunal que fue repudiado por todo el mundo con excepción de algunos gobiernos. Fue un anuncio de que son capaces de todo. Detrás esto están los Estados Unidos como en nuestro país también, con el afán de aplacar y acallar los movimientos populares de cambio para que haya justicia social.

Imposible perdón y reconciliación con verdugos

Sobre el trabajo y las tareas de la Comisión de Verdad Alterna dice:

– La verdad la vamos a dar a conocer como es. Si alguien que participó en la represión quiere venir también a aportar alguna información, por que siempre hay algunos ‘arrepentidos’ entre comillas, la vamos a tomar con mucho respeto.

Reconciliación y perdón a los verdugos no ha estado nunca en la agenda de Nora Cortiñas y las Madres, un tema que el poder y ellos que han sido cómplices en el golpe de estado sostienen como una formula para “lograr unir la familia hondureña”. Nora lo ha escuchado miles de veces en su propio país.

– Nosotros no perdonamos o reconciliamos (con los verdugos). Solo las victimas directas pueden perdonar o reconciliar, levantarse del fondo del mar, del fondo de los ríos, de las tumbas “NN”, terrible final y solo ellos pueden perdonar. Nosotros no podemos perdonar en nombre de ellos. Solo podemos exigir justicia. Pero no pensamos en venganza en los 33 años que han trabajado las Madres y los organismos de derechos humanos por que no nos anima la venganza. Pero sí, queremos justicia verdadera, cárcel común. Queremos que la impunidad termine para que nunca más se vuelva a repetir, para que nunca más haya un golpe de estado en ningún país del mundo.

A los bancillos los verdugos y represores

– Esa es la postura nuestra y la vamos a cumplir a rajatabla. Vamos a poner toda nuestra fuerza para que el pueblo hondureño viva tranquilamente y ojala que en algún momento pueda hacer como hicimos nosotros; sentar en los bancillos los acusados, los represores y los genocidas y que sea como genocidio esto por que esto es un genocidio lo que pasa acá en Honduras.

[1] Miembros de la CVA
Los comisionados nacionales e internacionales: Adolfo Pérez Esquivel, premio Nobel 1980 y de Argentina; sacerdote François Houtart, de Bélgica; Luis Carlos Nieto, de España; Craig Scott de Canadá; Nora Cortiñas, de Argentina; Elsy Monge de Ecuador; Mirna Perla, de El Salvador; Francisco Aguilar, de Costa Rica; Hellen Umaña y el Padre Fausto Milla, ambos de Honduras.

VIDEO (50 minutos, incluida la rueda de prensa): http://www.vimeo.com/13022163
AUDIO: http://www.box.net/shared/temper19jo
Reportajes de Honduras: http://dickema24.blogspot.com/search/label/Honduras

FOTO:

HONDURAS/PERSONA: Padre Fausto Milla, sacerdote de Santa Rosa de Copán y integrante de la Comisión de Verdad Alterna. FOTO: MIRIAN EMANUELSSON.
ARGENTINA/ PERSONA: Nora Cortiñas de la Asociación Madres de Plaza de Mayo, Línea Fundadora, integrantes ambos de la Comisión de Verdad Alterna. FOTO: MIRIAN EMANUELSSON.

jueves, 1 de julio de 2010

VIDEO/HONDURAS: Treinta y cinco días en huelga de hambre contra la arbitrariedad gubernamental

Cuatro familiares de los huelguistas han muerto durante el tiempo por su lucha

Por Dick y Mirian (cámaras) Emanuelsson

Véase toda la entrevista (52 minutos) Video: http://www.vimeo.com/13008537
AUDIO: http://www.box.net/shared/vq5gb96kng
Reportajes de Honduras: http://dickema24.blogspot.com/search/label/Honduras

TEGUCIGALPA / 2010-07-01 / El gobierno de Pepe Lobo y su ministro de educación, Alejandro Ventura, se hacen los tontos, ignorando que hay huelgas de hambre como consecuencia de una violación flagrante de la legislación hondureña, resume dos de los directores departamentales que se encuentran en huelga de hambre desde hace 35 días.

Conversamos por segunda vez con Esmeralda Flores, con 27 años de experiencia en el sector educativo. Es notoriamente afectada de la huelga de hambre después 35 días, ingiriendo solo agua y miel. Es directora departamental de educación en el departamento de Puerto Cortéz, despedida por el régimen que surgió en las elecciones militarizadas el 29 de noviembre, por no ser golpista, igual como otros diez directores departamentales que fueron despedidos. Maritza Julín, también despedida y que lleva 35 días en huelga de hambre.

Los directores&maestros tienen todo el magisterio detrás de su lucha y el gremio han efectuado varios paros y huelgas en solidaridad con los huelguistas y en rechazo al gobierno de Lobo.

Dice Benedicto Santos, representante legal de los diez directores departamentales en huelga de hambre, que el gobierno quiere dilatar y desviar el tema de los despedidos ilegales pero los maestros van a llevar el casoa las instancias internacionales ya que Honduras ha ratificado varios convenios internacionales que estan siendo violados por Lobo&Ventura.

Véase toda la entrevista (52 minutos) Video: http://www.vimeo.com/13008537
AUDIO: http://www.box.net/shared/vq5gb96kng
Reportajes de Honduras: http://dickema24.blogspot.com/search/label/Honduras

HONDURAS: Änkeman till mördad motståndskvinna brutalt torterad av honduransk polis

TEGUCIGALPA / 2010-07-01 / Edwin Espinal greps klockan 19.00 igår onsdag av honduransk polis två kvarter från sitt hem i stadsdelen Colonia Flor del Campo. Han fördes till den 4:e polisstationen i Tegucigalpa där han torterades med peppargas i ögon, ansikte och direkt i munnen.

Han tillhör Motståndsfrontens motorcykelordenans som kör före och sonderar säkerheten för demonstrationståget. I cellen förolämpades han med ord som ”detta ska var och en som tillhör ’La Resistencia’ (Motståndsfronten) och som hatar poliser få känna av”, det vill säga peppargasen.

Trots att Espinals kropp skakade av konvulsioner upphörde inte tortyren, säger COFADEH, Föreningen för de anhöriga till de försvunna i Honduras, en nationellt och internationellt ansedd organisation, i ett pressmeddelande. Cofadeh bildades på 1980-talet efter att dödsskvadronen ’Bataljon 3-16’, som leddes av de väpnade styrkornas högste chef general Gustavo Álvarez Martínez, inledde det smutsiga kriget under instruktioner av USA-ambassadören John Negroponte. Hundratals ledare och aktiva från vänstern, fackföreningar och andra delar av folkrörelsen försvann eller mördades i händerna på ”3-16” eller armén.

Mördade hans fru

Det var den 11:e gången som Edwin Espinal greps av polisen. Motivet är att han blev vittne till hur tre poliser i skydd av utegångsförbudet i september 2009 slog ihjäl Francisco Alvarado, också han aktiv i Motståndsfronten i samma bostadsområde som Edwin bor, Flor de Campo. Samma natt besköts hans bil med en kulsprutekärve samtidigt som hans fru Wendy Ávila befann sig i bilen. Med ett mirakels tur undgick hon att mördas. Men hennes tur skulle komma fyra dagar senare när hon avled av samma peppargas som Edwin utsattes för i onsdags kväll.

Det unga paret utgjorde inte bara delar av Motståndsfrontens motoriserade säkerhetskommission. Wendy hade tagit ett sabbatsår från universitetet för att till hundra procent delta i kampen mot diktaturen. Hon och Edwin och tusentals andra honduraner attackerades av armésoldater och kravallpoliser när de befann sig utanför Brasiliens ambassad som en slags gigantisk mänsklig sköld för den störtade president Manuel Zelaya. Han hade dagen innan i mitten av september återvänt underjordiskt till Honduras och tagit sin tillflykt till ambassaden.


”Nu vet jag hur Wendy kände”

På torsdagskvällen intervjuades Edwin av Felix Molina i Motståndsfrontens radioprogram ”RESISTENCIA”. Han uppgav hur poliserna skrattade åt honom när hans kropp förvreds i konvulsioner.

– Gasen som sprutades in i min mun och ner i lungorna gör att du känner att du brinner upp invärtes. Ögonen kan jag inte öppna för då bränner det till. Gråta kan jag inte heller göra för då bränner ögonhinnorna ännu värre. Nu vet jag hur Wendy kände sig, som dessutom var astmasjuk, efter att hon attackerades med peppargasen.

– Polisofficeren som sprutade mig i ansiktet heter Vargas. De tre poliserna som slog mig känner jag sedan tidigare, de deltog i mordet på Francisco Alvarado.

Grannarnas kontaktade omedelbart Cofadeh efter att Edwin förts bort och på så sätt kom Cofadeh:s ordförande Bertha Oliva till polisstationen i torsdags morse och lyckades få Espinal frigiven. Poliserna mordhotade honom. Förra året misslyckades en polisagent som hade infiltrerat Motståndsfrontens demonstration, att mörda Espinal när pistolen agenten skulle skjuta med inte fungerade.

Tillsammans med Oliva begav sig Edwin Espinal till åklagarämbetet och krävde att en rättsläkare genomför en läkarundersökning för att dokumentera tortyren. Så skedde också.


Alternativa Sanningskommissionen

Det här är berättelsen om ett ungt par som hade hela livet framför sig och som när diktaturen var störtad planerade att bilda familj. Tragedierna som utspelas i en situation som den Honduras genomlever är oräkneliga. Gå i exil? Edwin vägrar trots att han för varje gång han arresteras är allt närmare det öde som hans fru mötte. Han säger att han skulle känna sig som en svikare gentemot Wendy om han skulle lämna kamraterna och folket i Motståndsfronten och gå i exil.

Gripandet och tortyren av Espinal ägde rum samma dag som den Alternativa Sanningskommissionen, som består av ett antal internationellt erkända jurister och människorättsledare, som till exempel Nora Cortiñas, ordförande för Mödrarna på Plaza de Mayo i Buenos Aires och Adolfo Ezquivel, fredsnobelpristagare, framträdde i Tegucigalpa och informerade pressen om det kommande arbetet i kommissionen. Detta handlar om att registrera och ta in vittnesmål från offren eller deras släktingar som fallit offer för den militära statskuppen och dess förlängning i form av Porfirio Lobo. Edwin Espinal blir ett av de första vittnesmålen för kommissionen.

Sedan den 27 januari i år, då ”Pepe” Lobo intog presidentpalatset, har nio journalister mördats i Honduras, ett av de farligaste länderna i världen att arbeta i för reportrar. Varje vecka mördas, grips eller torteras en eller flera aktiva i Motståndsfronten. Samtidigt genomför Hillary Clinton en stenhård press på Latinamerikas länder som med extremt få undantag vägrar att erkänna den illegitima förlängningen av den militära statskuppen i form av regimen Porfirio Lobo.


Dick Emanuelsson

“Statskuppen skapade Motståndsfronten och denna förändrade hela vårt sätt att leva”

Några reflektioner av ett år av den militära statskuppen i Honduras den 28 juni 2009
 
”Ingen är skyldig att underordna sig en regering som via vapnens makt gripit makten (. . . ). Folket har därför rätt att göra uppror för att försvara den konstitutionella ordningen,”.
Författningens 3:e artikel:



Flammans Dick Emanuelsson sammanfattar ett år av kamp mot den militära statskuppen, arkitekterna bakom kuppen och Motståndsfrontens möjligheter att bygga ett nytt Honduras (publicerat något förkortad den 1 juli 2010 i Flamman http://www.flamman.se/statskuppen-skapade-motstandsfronten).

TEGUCIGALPA / 2010-06-25 / Med ett leende trädde han i den stora samlingssalen i presidentpalatset. Klockan var 21.30 den 27 juni. Iklädd en klanderfri vit struken Guayaberaskjorta hälsade han på de inbjudna gästerna en efter en. När han kom till den amerikanske ambassadören Hugo Llorens samlades journalisterna som flugor kring en sockerbit för att höra något av samtalet mellan Honduras president Manuel Zelaya Rosales och den kubanskfödde Llorens. Men det var bara ett utbyte av formella fraser. Efter cirka trettio minuter av mötet mellan Zelaya och de 40-tal internationella valobservatörerna som skulle bevaka morgondagens icke jurdiskt bindande folkomröstning, reste sig Llorens och lämnade presidentpalatset omringad av sina livvakter.

Vad rörde sig i huvudet på den tunne skallige Llorens som är specialist i terrorism? År 2002 rekryterades han av Bush som chef för det Nationella Säkerhetsrådets Andinska Enhet. Han var Bushs främste rådgivare i frågor om Venezuela. Statskuppen i Venezuela i april 2002 genomfördes samtidigt som Llorens arbetade sida vid sida med en annan kubansk CIA-agent, Otto Reich, andre statssekreterare för ’Frågor på Hemisfären’. I juli 2008, bara några veckor innan Manuel Zelaya anslöt Honduras till ALBA, utsågs Llorens till ambassadör i Tegucigalpa.

Men Llorens var inte ensam om att utses till ambassadör i Centralamerika.


EL SALVADOR Den 2 juli 2008 hade Robert Blau utsetts till USA:s ambassadör i El Salvador. Den forna gerillafronten FMLN tippades att vinna valet i mars 2009 och bryta 20 års styre av det USA-vänliga ARENA-partiet, ansvarigt för 80.000 civilas död innan och under inbördeskriget (1980-1992). Tidigare hade Blau arbetat som vice chef och politisk rådgivare för det amerikanska utrikesdepartementets avdelning för ”Kubanska Angelägenheter” med två års arbete på USA:s intressekontor i Havanna. Där utmärkte han sig så till den grad i arbetet med de få kontrarevolutionära krafterna på ön att han dekorerades av State Departement med James Clement Dunn-utmärkelsen. Llorens och Blau är gamla vänner efter att de hade arbetat tillsammans i samma lag som Otto Reich.

GUATEMALA Den 5 augusti 2008 utsågs Stephen McFarland som USA:s ambassadör i Guatemala. Han hade utexaminerats vid USA:s Krigsakademi och var före detta medlem av Marinstyrkorna i Irak. Han var även andremannen på USA-ambassaden i Venezuela under ambassadör William Brownfield, spindeln i den dramatiska ökningen av penningaströmmen till den högerextrema oppositionen i landet. McFarland hade också opererat från USA:s ambassad i Paraguay och anses ha varit en ”stark kraft” i beslutet att bygga en av Pentagons största militärbaser i Latinamerika. Som kronan över verket var McFarland chef för det amerikanska utrikesdepartementets avdelning för “Kubanska Angelägenheter” och utpekas som en expert på “demokratiska övergångar, mänskliga rättigheter och säkerhet” vilket ska läsas som destabilisering och kontrarevolution. I Guatemala hade den socialdemokratiske Alvar Colon brutit decennier av högerstyre när han valdes till president 2006 och anslutit landet till Petrocaribe, som leds av Venezuela.

NICARAGUA Robert Callahan kom till Nicaragua den 24 juli. Han hade arbetat på USA:s ambassader i Bolivia och Costa Rica och varit lärare på USA:s Krigsakademi. År 2004 skickades han till Irak som pressattaché. Vid hemkomsten fick han uppgiften att skapa pressenheten på The Director of National Intelligence (DNI), den mäktiga paraplyorganisationen för USA:s samlade underrättelsetjänster (totalt 24). I januari 2007 hade Sandinisterna återtagit makten efter 16 års frånfälle och nu skulle även de stoppas, var Callahans uppgift.

Llorens, Blau, McFarland och Callahan, “tillsammans är dessa ambassadörer experter på statskupper, destabilisering och propagandakampanjer. De förberedde statskuppen mot Honduras’ president Manuel Zelaya” skrev Jean-Guy Allard, kanadensisk journalist och expert på USA:s utrikespolitik den 13 juli 2009, bara två veckor efter statskuppen i Honduras.



TVÅ VECKOR INNAN den sista kvällen för Manuel Zelaya i presidentpalatset, hade USA:s Hillary Clinton känt av in på skinnet de nya politiska styrkeförhållandena i Latinamerika. OAS (Amerikanska Staternas Organisation) samlades i Honduras andra stad San Pedro Sula för att diskutera frågan om Kubas återinträde i organisationen. Efter tolv timmars diskussion yttrade fru Clinton till utrikesminister Patricia Rodas att hon fortfarande inte hade fått ordet varvid Rodas kontrade:

– Latinamerika har väntat i 40 år på att få ordet.

Clinton lämnade Honduras utan att ha trätt talarstolen. Men hon skulle komma igen.

Framför de 45-50 internationella valobservatörerna sa Zelaya orden som blir svåra att glömma och som sammanfattar hans politiska godtrogenhet och övertro på USA:

– I morgon går vi till folkomröstning. Gårdagens statskupper och inbördeskrig i Centralamerika tillhör det förgångna. Idag genomförs gerillakriget i valurnorna.

Sex timmar senare besköts och intogs presidentens enkla hus i Tegucigalpa av 120 soldater från specialstyrkorna. Iförd pyjamas och gummiskor förs han till flygbasen och lämnar Tegucigalpa i ett militärplan som landar på USA-basen Palmerola, 15 minuters flygfärd norr om huvudstaden. Efter 20 minuter lyfter planet och går söderut igen, mot Costa Rica där presidenten framträder på en presskonferens.

Var det därför som ambassadör Llorens var tvungen att bryta upp på kvällen den 27 juni? För att samlas med den civila-militära junta som hade bildats flera veckor ja kanske månader innan och som också hade träffat Llorens för att dryfta frågan om USA:s stöd till militärkuppen den 28 juni 2009?


ETT ÅR AV KAMP MOT statskuppen har förändrat Honduras. Jag tror att indianledaren Berta Cáceres’ ord kan sammanfatta våra intryck och förhållande inför landet och framtiden under detta år;

– Statskuppen skapade Motståndsfronten och denna förändrade hela vårt sätt att leva.

Därför inget är sig likt i dag, ett helt folk har väckts och upptäckt att tillsammans kan de förändra sitt land och liv, även om det kostar blod.

Den Motståndsfront som bildades på en liten uterestaurang framför det militärt ockuperade presidentpalatset kvällen den 28 juni 2009 har inte bara lyckats att hålla samman utan har organiserats i varenda liten by i det 114.000 kvadratkilometer territoriet.

– ’La Resistencia’ är i dag organiserat i nästan hela Honduras, sa frontens språkrör Juan Barahona i januari i år när Flamman intervjuade honom. I februari samlades den första nationella konferensen som drog upp de kommande riktlinjerna för fronten som sammanfattas i “Politisk utbildning, mobilisering och aktion”, eller mer försvenskat; Studera, lär, kämpa!


HONDURAS BEFINNER sig i en av landets djupaste ekonomiska kriser någonsin som ett resultat av den militära statskuppen. Ekonomin har slagits sönder och Clinton kräver att kongressen ska besluta om ett ekonomiskt biståndspaket för att landet inte ska rasa samman helt och hållet. Clinton hävdar att det militariserade valet i november 2009, som inte erkändes eller övervakades av några seriösa organisationer eller stater, gick korrekt till trots ett stort antal rapporter om motsatsen. En minoritet, 46 procent av honduranerna, enligt kuppmännens Valtribunal, gick till urnorna för att lägga sin röst i ett val där Zelaya och Motståndsfronten och det liberala partiets medlemsbas uppmanade till röstbojkott. Under den nye presidenten Porfirio Lobos första fem månader har nio journalister mördats. Ett stort antal av Motståndsfrontens medlemmar och ledare fortsätter att mördas. Högsta domstolen avskedar domare och domstolsjurister för att de vägrar att underkasta sig HD:s godkännande av militärkuppen.


FÖR ETT PAR VECKOR sedan intervjuades Zelaya av den legendariska argentinska reportern och författaren Stella Calloni som ställde frågan vilka som låg bakom kuppen den 28 juni.

– Statskuppens strukturer är intakta och flera av de militära figurerna (kuppgeneralen Romeo Vazquez, överbefälhavare för de väpnade styrkorna) har utsetts som vd i Hondutel (Honduras’ Telia). Nio journalister har mördats de senaste månader (under den nye presidenten Pepe Lobo). En i varje region mördades för att sätta skräck i folk.

På frågan om USA:s roll innan, under och efter den militära statskuppen svävar Zelaya heller inte på ordet:

– USA:s budskap i fallet Honduras är att de kan gå tillbaka till tiden för militärkupper, nu med andra mer sofistikerade vapen.

Den facklige veteranen Carlos H. Reyes, en av Motståndsfrontens språkrör och folkrörelsens oberoende presidentkandidat som följde frontens beslut att bojkotta valen i november, är lika kritisk och säger att Honduras är nedslagen i de ekonomiska skoskaften:

– Den ekonomiska eliten som är allierad med USA har försatt landet i en katastrofal situation. Vi upplever en social, ekonomisk och politisk kris. Om någon tror att honduranerna splittras mellan liberaler och konservativa så tror de fel. Vi befinner oss i en process av skärpning av klasskampen. Den kräver mobilisering, förberedelser, enighet, organisation och en politisk medvetengörande av folket, säger Reyes till Flamman.



VARJE DAG AVLIDER 15 honduraner, enligt FAO, av sjukdomar relaterade till undernäring. Arbetslösheten och krisen slår sönder fattiga familjer och det lilla sociala nätverk som fanns innan statskuppen. Den miljon honduraner i USA som varje år skickade hem 15 miljarder dollar, den främsta inkomstposten i regeringens budget 2008, har minskat dramatiskt dessa pengar som tidigare var livbojen för flera miljoner honduraner.

Men Clinton, som lägger ner hela sin kraft på att få Latinamerika att erkänna regimen Pepe Lobo, skickar nu militära lastbilar till ett värde av 20 miljoner dollar i ett större paket på 75 miljoner dollar samtidigt som det inte finns mediciner på de allmänna sjukhusen.

Under de sex månaderna från militärkuppen till valen den 29 november blockerade USA inte en enda exportprodukt med den honduranska handelsoligarkin. Textiler från maquilasfabrikerna, räkor och humrar från fiskeindustrin, ädla trävaror från skogarna eller bananer och palmolja från plantagerna fortsatte att exporteras i en obruten export till den stora marknaden i norr, till skillnad mot USA:s 50-åriga blockad mot Kuba som inbegriper cancermedicin till små babysar.


DET ÄR DENNA POLITIK som Motståndsfronten vill bryta i sin kampanj för att ”ÅTERFÖDA HONDURAS”. Men inte genom att förvandla sig till vilket valparti som helst där korruption och köpslagan är legio. Motståndsfronten har hållit vissa liberala ledare stången som har velat förvandla fronten till sin egen politiska karriärstege. För dessa liberaler vet att de står helt chanslösa utan stöd från Motståndsfronten.

– Vi vill inte veta av det liberala partiet! För oss liberaler i Motståndsfronten är partiet är dött och begravet av oligarkin som tog över partiet. Nu är vi bara Motståndskämpar, säger en kvinna som Flamman träffar på Coca Colafackets lokaler.

Detta uttryck är typiskt för den liberala medlemsbasen som i dag till sin karaktär revolutionär. De var en gång stolta liberaler. Men den politiska medvetandeprocess det gångna året har inneburit att många av dessa liberaler har förvandlats till revolutionära socialister som i dag slåss för införande av socialism i Honduras. Kuppmännen och Clinton gjorde sig verkligen en björntjänst när de utlöste militärkuppen förra året och det var nog en av historiens största felkalkyler. Hugo Llorens och de liberala oligarkerna har flera gånger träffats och är synnerligen oroade över att det liberala partiet har rasat samman och förlorat en förkrossande majoritet av sin medlemsbas som i dag befinner sig i Motståndsfronten.

Den liberale ledaren Rasel Tomé, politisk rådgivare till Manuel Zelaya, säger till Flamman att varje försök av de liberala oligarkerna att förvandla Motståndsfronten till en politisk språngbräda kommer att slås tillbaka. Och det är en uppfattning som slogs fast på Motståndsfrontens senaste nationella möte med 300 valda delegater från hela landet.

– Valtemat är av tradition smutsigt. Motståndsfronten har sagt nej till varje form av partipolitisering av fronten och Ja till kampen för en ny författning. Varken den ena eller andra valkandidaturen utan ”Ja till kampanjen för en ny författning”.

– Detta är inte tillfället att diskutera valprocesser, det är i stället ett ögonblick för att förenas, att organisera oss och politiskt formera oss. För vi vet att med detta tema vill de splittra oss i små strömningar och på så sätt neutralisera Motståndsfronten.


HONDURAS HAR siffran ”29” av totalt 75 länder som Obama och Pentagon har skickat ut specialstyrkor till (se utrikessidorna http://www.flamman.se/obama-intensifierar-sitt-hemliga-krig). Med all sannolikhet deltog dessa i både förberedelserna som genomförandet av själva militärkuppen den 28 juni 2009. Och det är som William Howard Taft, USA:s 27:e president, ord från 1912 går igen:

”Den dagen är inte fjärran då tre flaggor med band och stjärnor, med samma avstånd mellan sig, visar hur långt vårt territorium sträcker sig. En flagga vid Nordpolen, en annan vid Panamakanalen och en tredje vid Sydpolen. Hela hemisfären kommer att vara vår. Faktum är att den redan moraliskt är vår i kraft av vår överlägsna ras”.



RENE ANDINO är ordförande för de universitetsanställdas fackförbund Sitraunah i Honduras, ett av de mest stridbara facken i landet och en av medlemsorganisationerna i Motståndsfronten. Ett tiotal av hans medlemmar har hungerstrejkat i över 45 dagar mot universitetsledningen beslut att i militärkuppens skugga avskeda 185 anställda och privatisera universitetet. Andino representerar en kritisk del av fronten som kräver att denna lyssnar mindre på de liberala krafter som helt och hållet satsar på den pacifistiska linjen och i stället tar hårdare tag mot den illegala och illegitima regimen Lobo.

– Vi bör satsa med alla medel. Vi är trötta på att ta emot slag efter slag och begrava kamrater. Men snart kommer vi att ha vår organiserade och väpnade gren, som vi av strategiska skäl inte kan tala alltför mycket om.

Säger en av Honduras folkledare som illustrerar vilka konsekvenserna kan bli om den statskupp som USA och oligarkin utlöste för ett år sedan i Honduras inte rullas tillbaka. Motståndsfronten nöjer sig i dag inte med att bara kräver demokrati och mänskliga rättigheter. Målet är att gripa den politiska makten, med fredliga medel, säger man offentligt.

Dick Emanuelsson

miércoles, 30 de junio de 2010

Video: Entrevista con “La Pichu”, Xiomara Zelaya Castro, hija del presidente Manuel Zelaya

Por Dick y Mirian (cámara) Emanuelsson


Entrevista con La Pichu: http://www.vimeo.com/12975133
VIDEO de la Marcha (80 minutos): http://www.vimeo.com/12963790

TEGUCIGALPA / 2010-06-28 / Miles y miles de hondureños marcharon en los 18 departamentos del país el lunes 28 de junio pasado, un día de trabajo, rechazando el golpe de estado militar pero al mismo tiempo celebrando el hecho histórico de la fundación del Frente Nacional de Resistencia Popular, FNRP.

Ha sido también un año, como dicen los líderes de la Resistencia, en donde han caído las máscaras de los arquitectos del golpe de estado y sus aliados, tanto en Honduras como en el exterior. O como dice “La Pichu”, Xiomara Zelaya Castro, hija del presidente Manuel Zelaya, cuando la entrevistamos el lunes al respecto el hecho sobre la presencia en Honduras del jefe del Comando Sur hace dos semanas en donde entregó 20 millones de dólares en materia de camiones militares, mientras los hospitales en el país carece de medicina:

– Lamento que el gobierno norteamericano terminó jugando el mismo juego como los golpistas. Lamento que no se han pronunciado en relación a las violaciones de derechos humanos. Yo creo que queda como un ejemplo para otros sectores militares en otros países que quieren hacer lo mismo que “no se preocupen, si se lo ejecutan a final se les van a poner en un cargo de representación y van a estar bien y tranquilos y no va a pasar nada.

Hillary Clinton esta haciendo una fuerte campaña internacional para presionar a los gobiernos de reconocer el gobierno de Pepe Lobo, ¿cual es tu comentario?

– A mi me da pena por que Hillary Clinton cuando estaba en la asamblea de la OEA en Lima, Perú, defendiendo el “estado democrático en Honduras” y mostrando ciertos supuestos avances del gobierno actual. . . Pero la semana después sale el señor Porfirio Lobo Sosa hablando que es víctima de un posible golpe de estado en su contra. Entonces, ¿Cuál es su seguridad democrática que se esta promoviendo? No creo que esta mal in formado (Hillary Clinton), por que el embajador Hugo Llorens esta bien informado lo que sucede acá, sabe muy bien lo que esta pasando a nuestro pueblo. Aún así, nosotros seguimos nuestra lucha, resistiendo y trabajando para lograr la justicia en nuestro país.

VIDEO (80 minutos): http://www.vimeo.com/12963790
Entrevista con La Pichu: http://www.vimeo.com/12975133

Foto:
HONDURAS/PERSON: Chavez con Manuel Zelaya y su hija, “La Pichu”, Xiomara Zelaya Castro. FOTO: MIRAFLORES.

Toda Honduras rechaza el golpe de estado militar hace un año

Por Dick y Mirian (cámara) Emanuelsson


VIDEO (80 minutos): http://www.vimeo.com/12963790
Entrevista con La Pichu: http://www.vimeo.com/12975133


TEGUCIGALPA / 2010-06-28 / Miles y miles de hondureños marcharon en los 18 departamentos del país el lunes 28 de junio pasado, un día de trabajo, rechazando el golpe de estado militar pero al mismo tiempo celebrando el hecho histórico de la fundación del Frente Nacional de Resistencia Popular, FNRP.

En el siguiente video con unas diez entrevistas este lunes 28, se refleja solo un fragmento de lo que pasó el 28 de junio 2009 y que ha pasado durante el año de lucha y resistencia de un pueblo heroico que ha mostrado al mundo que no tienen miedo ante el poderío militar que el poder fáctico ha usado en Honduras.

Ha sido también un año, como dicen los líderes de la Resistencia, en donde han caído las máscaras de los arquitectos del golpe de estado y sus aliados, tanto en Honduras como en el exterior. O como dice “La Pichu”, Xiomara Zelaya Castro, hija del presidente Manuel Zelaya, cuando la entrevistamos el lunes al respecto el hecho sobre la presencia en Honduras del jefe del Comando Sur hace dos semanas en donde entregó 20 millones de dólares en materia de camiones militares, mientras los hospitales en el país carece de medicina:

– Lamento que el gobierno norteamericano terminó jugando el mismo juego como los golpistas. Lamento que no se han pronunciado en relación a las violaciones de derechos humanos. Yo creo que queda como un ejemplo para otros sectores militares en otros países que quieren hacer lo mismo que “no se preocupen, si se lo ejecutan a final se les van a poner en un cargo de representación y van a estar bien y tranquilos y no va a pasar nada.

Hillary Clinton esta haciendo una fuerte campaña internacional para presionar a los gobiernos de reconocer el gobierno de Pepe Lobo, ¿cual es tu comentario?

– A mi me da pena por que Hillary Clinton cuando estaba en la asamblea de la OEA en Lima, Perú, defendiendo el “estado democrático en Honduras” y mostrando ciertos supuestos avances del gobierno actual. . . Pero la semana después sale el señor Porfirio Lobo Sosa hablando que es víctima de un posible golpe de estado en su contra. Entonces, ¿Cuál es su seguridad democrática que se esta promoviendo? No creo que esta mal in formado (Hillary Clinton), por que el embajador Hugo Llorens esta bien informado lo que sucede acá, sabe muy bien lo que esta pasando a nuestro pueblo. Aún así, nosotros seguimos nuestra lucha, resistiendo y trabajando para lograr la justicia en nuestro país. (http://www.vimeo.com/12975133)

Presentamos las siguientes entrevistas:

1. Oscar Flores, todo un año en resistencia con su estandarte, secuestrado y torturado por un escuadrón de la muerte en Honduras.

2. David Díos Zelaya, activista del Frente de Resistencia.

3. Merly Eguigure, lidereza de la organización feminista Visitación Padilla. La mujer hondureña se ha destacado con una enorme valentía y fuerza durante este año de lucha, siendo mayoría en las calles, sufriendo los gases, los bastones y las balas. Pero no se rinde y Merly nos cuenta.

4. Melisa Funes, ejemplo de esas mujeres que han estado en las calles desde el primer día del golpe de estado militar cuando ella y sus compañeras estuvieron al frente del portón de la Casa Presidencial exigiendo a los militares que se retiraran del lugar ocupado. Ahora sigue la lucha contra y también la privatización del Registro Nacional, consecuencia del golpe de estado.

5. Entrevistas a MISS OEA que se ha infiltrado en la Marcha de la Resistencia este día. Todavía tiene “El Ministerio de Asuntos Coloniales de Estado Unidos” algunos partidarios en este país. ¿O no? Escucha las interesantes declaraciones de la Bella de Inzulza&Clinton.

6. “EMO”, el compañero hindú que llegó a Honduras hace 35 años y es más hondureño que cualquier hondureño esta dando clases de formación política a unas compañeras. ¿O será que las mujeres dan a Emo unas clases?

7. El incansable líder de la Resistencia, Rafael Alegría resume este año.

8. Y la también incansable reportera, colega y amiga, Leny Fajardo de Radio Globo, nos comenta sus experiencias.

9. Dora Palma, luchadora desde los años oscuros de la década -80, dice que la lucha sigue hasta lograr la victoria.

10. Cada día esta más bronceado el coordinador general de la Resistencia, Juan Barahona, el líder sindical que ha vuelto un vocero mundialmente conocido, nos dice que la Resistencia ya esta organizado en todo el país y eso se refleja en el trabajo para la Constituyente que hasta ahora han recolectado más de 800.000 firmas.

11. Luther Harry Castillo, motor del pueblo Garifunas en la Costa Atlántica, graduado en la Escuela Latinoamericana de Medicina en la Habana, junto con 700 pobres hondureños que no tenían las posibilidades a estudiar a médicos en su país, nos relata que el pueblo Garifunas esta con la Resistencia por que sabe que si no hay una Refundación de Honduras, este pueblo seguirá siendo olvidado para la élite política en Tegucigalpa.

12. Emo expresa a los militares agrupados en el camino de la marcha algo de sus sentimientos. . .

13. La Resistencia de Choluteca también esta presente con una delegación este día de la marcha contra el Golpe de Estado Militar. Nos declama Juana Pavón, gran poeta también de Choluteca, como se siente una poeta ante la violencia contra su pueblo y la miseria en que vive.

VIDEO (80 minutos): http://www.vimeo.com/12963790

Foto:
HONDURAS/RESISTENCIA: Miles y miles de hondureños marcharon en los 18 departamentos del país el lunes 28 de junio pasado, un día de trabajo, rechazando el golpe de estado militar. FOTO: MIRIAN EMANUELSSON.