lunes, 9 de noviembre de 2009

Trettien fackföreningsaktiva mördade i Colombia under 2009



<795 tecken>
Under 2009 har 31 fackligt aktiva colombianer mördats, enligt en rapport som sammanställts av Colombias största landsorganisation CUT.

CUT kräver att president Alvaro Uribe stoppar mordvågen och förföljelsen mot facket. Samtidigt uppmanar CUT:s enhet för mänskliga rättigheter den internationella fackföreningsrörelsen att intensifiera sin solidaritet med det utsatta facket i Colombia.

Under loppet av 48 timmar mördades vid två skilda tillfällen två fackligt aktiva i länet Cordoba, skjutna den 29 oktober respektive den 1 november. Paulo Suárez sköts ihjäl framför sin 6-årige son i staden Saravena i länet Arauca. Det är samma län som tre ledamöter av länets LO-avdelning avrättades i slutet av 2005 av en armépatrull.

Dick Emanuelsson

Ordföranden för Zimbabwes LO arresterad

<978 tecken>


Lovemore Matombo, ordförande för den IFS-anslutna landsorganisationen ZCTU (Zimbabwe Congress of Trade Unions) arresterades i söndags (8/11) när Matombo och två av hans närmaste män, Michael Kandukutu och Percy Mcijo, befann sig i bostadsområdet Victoria Falls, första anhalten på en landsomfattande turné.

IFS:s generalsekreterare Guy Ryder, protesterar i ett uttalande mot arresteringarna som bryter mot ILO 87:e konvention som har undertecknats av Zimbabwes regering:

– Klimatet med hot och trakasserier som råder i Zimbabwe skapar mycket ogynnsamma förhållanden för att de fackligt aktiva ska kunna utöva sina rättigheter, sa Ryder och fortsatte:

– Vi hade förväntat oss att bildandet av en inkluderande regering som förband sig att genomföra en reformering av de mänskliga rättigheterna, i stället har återgått till den hårda repressionen från det förgångna.

IFS-ledaren kräver att Lovemore Matombo släpps fri omedelbart.

Dick Emanuelsson

Fackets krav på Klimatkonferensen i Köpenhamn

<726 tecken>
TEGUCIGALPA / 091109 / Medan regeringsrepresentanterna just nu avslutar sina diskussioner i Barcelona om de förberedande förhandlingarna inför Världsmötet i december i Köpenhamn om klimatförändringar, har den internationella fackföreningsrörelsen återigen insisterat i nödvändigheten av att uppnå ett ambitiöst, rättvist, legalt och bindande avtal.

Det menar Guy Ryder, generalsekreterare för IFS i ett pressmeddelande.

– Ledarna för världskonferensen i Köpenhamn bör inte acceptera nederlaget som ett alternativ. Köpenhamnsmötet bör inkludera överenskommelser om social rättvisa i riktning mot ekonomier med låga koldioxidutsläpp med kapacitet av återhämtning angående klimatförändringen.

Dick Emanuelsson

HONDURAS: ¿Será que la Unificación Democrática (UD) participará en las elecciones?








TEGUCIGALPA / 091109 / ¡Piénsalo bien, amigos de la UD! Participar o no en las elecciones no es solamente un tema de importancia para Honduras sino para toda América Latina. Tiene que analizarse con principios.


Escucho todos los días el programa de la Unificación Democrática (UD) en Radio Globo. Y esta mañana me da la sensación que la UD sí esta a favor de las elecciones.

No quiero meterme en los asuntos internos del partido suyo, al cual tengo mucho cariño. Pero si el argumento principal es defender a la PERSONERÍA JURÍDICA para no desaparecer como partido, lo que advierte el Tribunal Superior Electoral, TSE, creo que la UD debería pensar dos veces antes de tomar una decisión de participar bajo ese chantaje.

La personería jurídica se conquista

La personería jurídica no es un regalo, es una conquista del pueblo. La Unión Patriótica (UP) en Colombia perdió su personería jurídica hace un par de años por que ya no quedaban militantes físicos, fueron asesinados 5.000 de los mejores cuadros del partido; dos candidatos presidenciales, unos 50 alcaldes, 30 parlamentarios, 10 senadores, etcétera y a final la UP no pudo, físicamente, mantener la personería jurídica. La oligarquía militarista y guerrerista había logrado su meta; convertir un movimiento político alternativo de poder a un esqueleto a través de un genocidio político. En las elecciones de 1986 logró casi 400.000 votos.

Pero la lucha de clase no detiene nadie, y tampoco en Colombia o en Honduras. En Colombia se fundó el Polo Democrático Alternativo, PDA, que es un conglomerado de diferentes corrientes del movimiento popular y consiguió, por la fuerza del pueblo, la personería jurídica y ha ganado la alcaldía de Bogota dos veces.

Dos mujeres de la UD y dos destinos finales

Pero si la UD, que ha adquirido mucha simpatía y reconocimiento durante casi cinco meses de lucha contra el régimen de facto participa en unas elecciones que quizás ni siquiera van a ser reconocidas por la OEA, a la cual bautizaba el Che como “El Ministerio de Asuntos Coloniales de Estados Unidos”, rápidamente perderá mucho de ese capital político que ha adquirido en estos meses de lucha.

Con todo respeto a doña Doris Gutiérrez, pero la compañera ha hecho un mal cálculo de salir de su partido para lanzarse como “independiente” a la alcaldía de Tegucigalpa. En su reemplazo la UD puso Flor Guevara que arrasa en todas las encuestas para las elecciones a la alcaldía de la capital. ¿Por qué? Por que el pueblo y los capitalinos ven que ella ha sido consecuente con la Resistencia desde el primer día del golpe y por que ella es parte activa de la Resistencia.

Y así van a ser recordadas dos valiosas mujeres pero en donde una va a ser castigada por los votantes y la otra premiada.

Zelaya, Carlos H. Reyes y el PINU rechazan las elecciones

Ayer domingo El Heraldo informaba que “Rasel Tomé (abogado y asesor de Manuel Zelaya en la embajada de Brasil en Tegucigalpa) dijo que el proceso electoral no tiene ninguna legitimidad. Dijo estar seguro que la OEA y otros organismos seguirán apoyándolos desconociendo los resultados de los comicios.”

Carlos H. Reyes, el candidato independiente y representante del movimiento social y popular, confirmó ayer que 96 por ciento de los afiliados a su movimiento están en contra las elecciones organizadas por el régimen de facto. Los mismos dirigentes y candidatos del partido socialdemócrata PINU han dicho lo mismo.

Una decisión favorable a las elecciones de la UD tendría un costo político sumamente alto para su partido y cuyas consecuencias de la Unidad para el Frente de Resistencia serían aprovechadas por aquellos los que ha ejecutado el golpe de Estado.

¡Defender el derecho a voto, sí!

Conquistar el poder político a través el derecho de voto y así medir la correlación de fuerza entre el pueblo trabajador y los partidos que defienden y son voceros del gran capital, es importante. El derecho al voto ha sido siempre también una tarea fundamental para el movimiento obrero y los pueblos, un derecho conquistado que las burguesías y el gran capital siempre han negado al pueblo.

Pero la burguesía es muy hábil de manipular el escenario político. En Honduras y en muchos países tiene a su lado todo el aparato del Estado y sus diferentes organismos, entre ellos el TSE, Tribunal Superior Electoral. Fue un actor antes del golpe de Estado y en contra la Consulta Popular. Sus jefes mienten sistemáticamente desde que comenzó la campaña electoral diciendo que la TSE de Guatemala apoya al TSE hondureño y las elecciones del 29 de noviembre. Hasta El Heraldo ayer domingo tenia que desmentir al TSE sobre otro de muchos casos de mentiras: “El consulado de Holanda en esta capital aclaró que su país aún no ha confirmado la presencia de observadores para las elecciones generales del 29 de noviembre, como lo afirmó el TSE”.

¿Elecciones al servicio a que y a quienes?

Cuba, Nicaragua y Paraguay bajo las botas de los dictadores militares proyanquis Batista, Somoza y Stroessner respectivamente, celebraban elecciones permanentemente. Colombia es el país donde más elecciones se celebran en el continente americano. Pero en donde el pueblo no va a las urnas sencillamente por que lo que representa el Estado colombiano no es una democracia sino un Estado Terrorista en donde los clanes oligarcas ponen y quitan los presidentes. El candidato oficial por el partido liberal colombiano, Horacio Serpa, decía el 2002 cuando había perdido contra Álvaro Uribe que “el establecimiento se había decidido por Uribe y así fue”. Es por eso la abstención en Colombia sangrentada por las oligarquías es generalmente alrededor de 60 por ciento en las elecciones. Uribe fue elegido solo por 21 por ciento de los votantes en las elecciones de 2002 por que la abstención era 58 por ciento.

Chile bajo la dictadura militar es otro caso. Los partidos antifascistas (comunistas, socialistas, el MIR, etcétera) jamás reconocieron la junta fascista en cambio de una personería jurídica.

La manipulación de los voceros/medios

Mira la foto que anexo y que es de la portada digital de El Heraldo, domingo (8 de noviembre 2009). Tres noticias y tres fotos elaboradas por el jefe de la redacción, un tipo político colocado ahí por el dueño y director del diario, Jorge Canahuati, para dar al lector la sensación que:

1) la campaña electoral esta protegida por los militares.
2) que la campaña electoral va con toda la velocidad y. . .
3) . . . que los gringos a través de su embajador Hugo Llorens le hace entender al votante hondureño que la Resistencia no tiene futuro, solo las elecciones que tendrán el reconocimiento por la Casa Blanca, podrán solucionar la crisis política del país.

Esa composición de títulos, fotos y textos de introducción en la portada se llama entre los periodistas “diagramación política”. Y es notorio que El Heraldo es la vanguardia de la prensa escrita de esa campaña que los arquitectos del golpe de Estado han dibujado desde meses atrás. La meta es en común con el régimen de facto y la oligarquía hondureña es conseguir reconocimiento de las elecciones, dividir y desmoralizar a la Resistencia para así conservar la dominación oligarca de la política hondureña y consolidar el control de Honduras por parte del Pentágono.

La importante decisión de la UD

Esa última tarea es más importante que nunca para los gringos en su Plan Estratégico para las Américas que se desarrolla en todo el continente latinoamericano y el Caribe. Ahora Obama&Clinton vienen con todo; siete bases militares en Colombia, como un trampolín de guerra hacia Venezuela, romper la cadena del ALBA, intensificar los patrullajes de la 4a Flota de ambas costas en donde son agilizados de intervenir en cualquier “tercer país” y revertir diez años de procesos políticos de liberación en America Latina.

El tema de la Personería Jurídica para la UD es en ese escenario un tema secundario. Un partido de izquierda con carácter revolucionario nace para la revolución, nace, como decía Lenin como una herramienta para la lucha del pueblo trabajador y no es creado para satisfacer diferentes intereses personales sino al colectivo de la clase obrera en su lucha de liberación del gran capital. Por si acaso el régimen de facto le quita la Personería Jurídica de la UD pues en corto o largo plazo se podrá reorganizar esa personería Jurídica quizás con otro nombre. Pero la UD y los militantes que tomaron esa trascendental decisión serán siempre recordados con gran cariño y simpatía por el pueblo. Es más, una tal decisión fortalece la Unidad de la Resistencia en vez de debilitarla. Por que sin fundamental unidad, la lucha de la Resistencia será una presa fácil para el régimen de facto.

La decisión de la Unificación Democrática de participar o no en las elecciones del 29 de noviembre es por eso de una gran dimensión y de gran responsabilidad. No puede ser de un fin en sí mismo. Por que si no se logra de revertir el golpe de Estado en Honduras y su legitimación a través de las elecciones el 29 de noviembre, pues estamos ante un hecho de que los pueblos corren el riesgo de regresar a los “viejos tiempos” con sus Republicas Bananeras y Patio Trasero de Estados Unidos en donde Honduras ya tiene un pie adentro, otra vez.

Texto de foto:

Tres noticias y tres fotos elaborado por el jefe político de la redacción para dar al lector la sensación que 1) la campaña electoral esta protegida por los militares. 2) que la campaña electoral va con toda la velocidad y que 3) los gringos a través de su embajador Hugo Llorens le hace entender al votante hondureño que la Resistencia no tiene futuro, solo las elecciones, que tendrán el reconocimiento por la Casa Blanca, podrán solucionar la crisis política del país.


HONDURAS/UD/ El 28 de junio de 2009, día del Golpe de Estado en Honduras, los militantes de la Unificación Democrática salió a defender al presidente derrocado y la orden constitucional junto al pueblo. FOTO: MIRIAN HUEZO EMANUELSSON.

HONDURAS/ El 28 de junio de 2009, día del Golpe de Estado en Honduras, marcha el pueblo y los dirigentes populares como Carlos H. Reyes y Rafael Alegría que ahora rechazan las elecciones el 29 de noviembre como forma para legitimar el golpe de estado militar. FOTO: MIRIAN HUEZO EMANUELSSON.

jueves, 5 de noviembre de 2009

Före detta gerillaledare trolig ny president i Uruguay


TEGUCIGALPA / 091027 / Med 47,5 procent i första valomgången är ‘Pepe’ Mujica troligen Uruguays nye president efter den 29 november då den andra valomgången genomförs.

Den förre gerillaledaren för den urbana Tupamarosgerillan som sköts med sex skott, satt 15 år i fängelse varav nio år helt isolerad i egenskap av ”gisslan”, militärdiktaturen sa att han skulle avrättas om någon ur militären dödades, är idag en fryndig 74-årig populär man.

Men det är inget revolutionärt handlingsprogram som Mujica och den breda fronten har gått till val utan snarare en fortsättning på Tabaré Vazquez’ vänsterregering som valdes 2004. Högern, formerad i Partido Nacional och Colorado, det klassiska tvåpartisystemets högerpartier med rötter inom den mäktiga jordägarklassen och städernas bank- och industrikapital, sa 2004 att vänsterregeringen inte skulle klara av att regera det lilla landet vid Rio de la Plataviken med cirka 3,5 miljoner invånare på drygt 175.000 km2. Men trots den internationella krisen och uteblivna reformer kommer den avgående president Vazquez att lämna in med över 63 procent i sympatier, enligt enkätundersökningar.

Enligt Valdomstolen fick Frente Amplio 47,5 %, Partido Nacional 28,5 % och Partido Colorado 16,7% av rösterna. Valdeltagandet var skyhögt, 89,86 % av de röstberättigade (2.563.250) eller 2.303.336 röstande.

Enligt uppgifter kommer den Breda Fronten få majoritet, om än en liten, i både senaten och underkammaren. Men fortfarande är resultatet till underkammaren ett frågetecken medan senaten är klar. Frente Amplio får 16 av de 30 platserna (-2) och preliminärt 50 platser i underkammaren.

Nu förbereder sig fronten för den andra valomgången där de möter en enad högeropposition, som tillsammans samlade 46 procent. Men alla bedömare anser att utgången mer eller mindre är klar, Pepe Mujica vinner presidentvalet i Uruguay den 29 november.

Uruguays färger och fana

I Montevideo och de stora städerna i Uruguay festade FA-anhängarna och mer eller mindre tog ut valsegern i förskott. Framför Hotel Columbia samlades tusentals människor och den forne Tupamarosledaren riktades sina ord till just dessa:

– Det uruguayanska folkets vackra sak och mål kräver ytterligare en ansträngning under 30 dagar, nu är det inte trikolorens färg (Frente Amplio) utan Uruguays färger och fana.

Nationalistpartiet Partido Blanco fick 28,5 men hade kalkylerat mer än 30 procent. Coloradopartiet tippades 11-12 procent men fick överraskande nära 17. Pedro Bordaberry, 49, son till den förre militärdiktatorn Juan María Bordaberry (1973-1985), uppgav att han stöder Blancopartiets Luis Alberto Lacalle, 68, i den andra valomgången.

Fortsatt amnesti

Det blev däremot förlust i folkomröstningen om att riva upp amnestilagen för militärer som begått brott mot mänskligheten under diktaturen (1973-1985). Mellan 47-48 procent röstade för medan en majoritet röstade emot, vilket visar att de konservativa stämningarna eller rädslan fortfarande sitter djupt i folksjälen, därav Pepe Mujicas mycket moderata vallöften som saknar både jordreform som löften om att ansluta landet till ALBA. Också den andra folkomröstningen om rätt för uruguayaner utlandslands att rösta fick kalla handen, bara 37 procent sa ja.

Tabaré Vazquez-regeringen har kritiserats hårt av sina egna för att inte ha vågat ta striden i kongressen eftersom Frente Amplio hade en parlamentarisk majoritet för frågan.

Dick Emanuelsson

-----------------------------

Fakta valet:

Frente Amplio (Vänster-reg) fick 1093869 röster, 47,49%.

Partido Nacional (nyliberal höger) 657327 röster, 28,54 %.

Partido Colorado (höger-liberal) 383912 röster, 16,67 %.

Partido Independiente (social-liberal) 56156 röster, 2,44 %.

Partido Asamblea Popular (rev. Vänster) 14869 röster, 0,66 %.
------------------------------

De Modlösa, eller hur man prostituerar sig politiskt




<8077 tecken>
Tegucigalpa / 091018 / En svidande vidräkning av politisk och mänsklig opportunism men även politisk prostitution.

Så kan romanen De Modlösa av John Lapidus, sammanfattas. En modig bok för han konfronterar både dubbelmoralen i svensk biståndspolitik som opportunism och underdånighet hos svenska biståndsarbetare i tjänst hos högerregeringens nykoloniala utrikespolitik.

I De Modlösa, som handlar om Sverige i Nicaragua är han skoningslös mot ambassadör ”Kerstin” som i verkligheten är vänsterpartisten Eva Zetterberg. Slutsatsen av hennes politiska förräderi mot både sitt eget parti, hon är ju politiskt språkrör för en högerregering, men även mot det folk och revolution hon en gång för många år sedan sade sig stödja, blir uppenbar i boken.

Ty Lapidus har som koordinatör för Vänskapsförbundet Sverige-Nicaraguas projekt i det centralamerikanska landet en direkt insyn i hur den nykoloniala europeiska imperialismen agerar. Eller hur Internationella Valutafondens krav på nicaraguansk kapitulation av egna djupgående strukturella förändringar till förmån för sitt folk ställs mot krediter från IMF. Att detta också är ”Kerstins” krav mot Sandinisterna, som återkommit till makten efter 16 år av för Nicaraguas folk förödande nyliberala regimer, gör knappast hennes meritförteckning vackrare.



LAPIDUS, ELLER ”ERIK HOLMBERG” som är bokens huvudperson, är en katt bland hermeliner. Ty få av ”svenskgruppen”, utbildade akademiker, ekonomer, och andra yrkestitlar som imponerar, vågar stödja Eriks politiska ståndpunkter och ta den politiska fighten mot ”Kerstin” när UD-representanterna från Stockholm ska komma på besök i Managua. Där ska de få en bakgrund till läget och därefter fatta beslut om den svenska högerregeringen ska fortsätta biståndet eller klippa det till Sandinistregeringen.

”Kerstin” sitter nästan varje kväll i nicaraguansk oppositions-TV och uttalar sig kritiskt mot sandinistregeringen. Den kvinnliga ambassadören är till och med snäppet värre i sin kritik mot sandinisterna än självaste USA-ambassadören ”Wilson”, som Erik har en förkärlek till att provocera politiskt när det samlas till cocktailpartyn på den luxuösa svenskambassaden som med sitt AC-system mer påminner om ett ishotell vid polcirkeln än en fastighet i ett tropiskt land. För varje dag som går retar ”Kerstins” uttalanden upp basen i det parti som i dag samlar över en miljon partimedlemmar i ett land med sju miljoner invånare. Men även Eriks biståndskamrater är indignerade men vågar, när det kommer till kritan, inte föra fram kritiken mot Ambassadören.



I PRESENTATIONEN AV De Modlösa hävdar förlaget att boken inte bara handlar om Nicaragua utan också om Sverige och svenskarna. Var går gränsen mellan ett fattigt och ett rikt land? Och boken ställer också den avgörande frågan om ”vem bär egentligen ansvaret för att det ser ut som det gör”? i världen.

För det handlar om ett fenomen som vuxit upp i kölvattnet av den nyliberala modellen som inte bara har en förödande ekonomisk sida utan även en juridisk och kulturell faktor som slagit sönder mycket av den kollektiva solidaritet som nästan hela det 20:e seklet präglades av i folkdjupet. Nyliberalismen har slagit sönder arbetsrätt och fackföreningar och kapitalet har nästan grönt ljus till att göra vad det vill. Rädslan att förlora sin anställning gör att folk i stället vässar armbågarna än sluter sig samman med arbetskamraterna och slår tillbaka offensiven mot arbetarklassen och nationernas suveränitet.



TY SOLIDARITET ÄR en helt annan sak än personlighetsutveckling, försörjning och karriärstege. Det svenska folket och i synnerhet arbetarrörelsen och stora delar av den unga generationen, kan se tillbaka på vackra kapitel som är skrivna i den internationella solidaritetens tecken. Från Spanska inbördeskriget på 1930-talet, efterkrigstidens stöd till den antikoloniala kampen i Afrika och Asien, den enorma solidariteten till Vietnam och Indokina på 1960- och 1970-talen där också solidariteten med folken i Latinamerika som Chile, Nicaragua och El Salvador växte fram naturligt i spåren på folkens seger i Vietnam 1975. Insamlingslistor på jobben där miljoner kronor samlades in till kämpande folk över världen, solidaritetsaktivister som lördag efter lördag sålde Vietnambulletinen och skramlade med insamlingsbössor står i bjärt kontrast till dagens ”civila samhälle” och dess paraplyer av så kallade ”NGOs”, odemokratiska biståndskonstellationer som skys som pesten i många av de länder som idag, i konfrontation mot såväl nordamerikansk som europeisk imperialism, försöker finna nya vägar för att lyfta sina länder ur underutvecklingen som plundras av transnationella bolag.



”KERSTIN” VAR OCH ÄR inte bara ett politiskt språkrör för högerregeringen på Rosenbad. Hon innehade också rollen som ”Givarländernas” språkrör i Managua, det vill säga de främsta imperialistiska EU-länderna. I likhet med USA-ambassadören ”Wilson” tyckte dessa att fel parti vann kommunalvalen den 9 november 2008 när sandinisterna sopade marken med oppositionen och påstod, trots ett tjog latinamerikanska valobservatörer vid sidan av de sandinistiska och liberala valobservatörerna att valfusk hade förekommit. Det viktigaste valet, det om borgmästarposten i huvudstaden Managua, räknades om på begäran av Eduardo Montealegre, den nyliberale kandidaten, USA:s och IMF:s man i Managua, bankiren och landets tjuv Nr. 1. Men när omräkningen ägde rum fattades just den person som hade begärt omräkningen. I stället krävde då Montealegre att valet skulle räknas om i hela landet. Resultatet av omräkningen i Managua blev nästan exakt det samma som resultatet på valkvällen; solklar sandinistseger.

”Kerstin” fortsatte att i den privatkontrollerade pressen insinuera om att Nicaragua gick mot diktatur och det var uppenbart att hon ville provocera fram ett beslut där sandinisterna helt enkelt kastade ut henne. USA och EU frös ett par hundra miljoner dollar i bistånd, ett ekonomiskt dråpslag och visade sin nykoloniala karaktär mot det tredje fattigaste landet på kontinenten som i dag med stolthet kan säga att trots fattigdomen, så är Nicaragua ett av få länder i Latinamerika och Karibien som är fritt från analfabetism, trots Kerstin och Wilson och miljarder dollar i inpumpat bistånd under de nyliberala regimerna (1990-2006). Landsbygden redovisar 2009 produktionsrekord av ris, bönor, majs och andra produkter som ett resultat av att Nicaragua inte bara exporterar mot Norr utan har vänt sig mot Syd, anslutit landet till ALBA och Petrocaribe. Imperialismen och ”Kerstin” gjorde en rejäl felkalkyl. Det gick inte att med utpressning knäcka Nicaraguas folk.


DE MODLÖSA INNEHÅLLER så mycket mer av denna politiska cynism och dubbelmoral som inte bara är svensk utan en tendens som vuxit fram i länder och personer som, om de någon gång har haft politiska principer, idag har sålt dessa för att inta en plats i UD eller Sida. Eller som ”Kerstin”, få sin dröm uppfylld och inta svenska ambassaden i Santiago de Chile.

Att John Lapidus, som har arbetat i många år har verkat i Zimbabwe och Nicaragua som journalist och solidaritetsarbetare inte tillhör den kategorin står efter en sträckläsning av De modlösa helt klart. Det är dessvärre en ensam unik röst men som därför gör det än mer angeläget att läsa boken.

GÅRDAGENS SOLIDARITETSAKTIVISTER har i dag till stora delar ersatts av det så kallade ”civila NGO-samhället”. I Nicaragua betraktas många av dessa ”NGO:s” av sandinisterna som direkta femtekolonnare. Bolivias president, aymaraindianen Evo Morales, är heller inte nådig mot dessa och hans kritik tangerar till stora delar vad John Lapidus’ De Modlösa vill ställa i blickpunkten:
– Några NGO:s bara utnyttjar de fattiga, indianerna och miljön för att de själva ska leva och må väl. De bor i städerna, de har el, de har allt och de intresserar sig inte för familjerna som lever på landsbygden som varken har el eller basservice[1].

Dick Emanuelsson
Tegucigalpa

[1] Morales critica a las ONG que convierten en un "gran negocio" a los pobres.
http://www.publico.es/internacional/256964/evo/morales/ong/s/pobres/vivir?pagCom=3

--------------------------------------

DE MODLÖSA
Av John Lapidus
Lapidus Förlag
397 sidor
176 kronor
www.lapidusforlag.se
--------------------------------------